Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
LEO TOLSTOY.
kanske kunna lindra hennes ]ott . . .» åter niåste
han stanna af sinnesrörelse.
»Hvad kan jag väl säga?» sade Nechljudof. »Jag
är glad, att hon funnit en sådan beskyddare som
ni .. .» *
»Det var just det jag ville veta,» fortsatte
Simonson. »Som jag älskar henne och vill henne
väl, önskar jag veta, om ni skulle finna, att ett
giftermål med mig vore till hennes bästa.»
»Ja, helt visst,» sade Nechljudof afgörande.
»Alltsammans är för hennes skull, jag vill
endast, att denna lidande själ skall finna ro,»
sade Simonson, seende på Nechljudof med ett
uttryck af barnslig ömhet, som man aldrig skulle
väntat sig af denna dystert blickande man.
Han steg upp, fattade Nechljudofs hand,
närmade sitt ansikte till hans med ett ansträngdt
leende och kysste honom
»Ja, då skall jag säga henne det,» sade han
och lämnade rummet.
17,
»Nå, hvad sägs?» sade Marja Pavlovna. »Han
är kär, kär uppöfver öronen. Aldrig skulle jag
då ha väntat, att Vladimir Simonson skulle bli
så där dumt och pojkaktigt förälskad. Det är
besynnerligt I Och bedröfligt också, för att säga
sanningen,» slöt hon med en suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
