Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
75
»Men hon, Katja? Hur tror ni, att hon
förhåller sig gentemot detta?» frågade Nechljudof.
»Hon?» Marja Pavlovna hejdade sig, i det
hon tydligen ville besvara frågan så
sanningsenligt som möjligt. »Hon? Ser ni, hon är, trots
sitt förflutna, till sin natur en af de mest sedliga
varelser . . . och känner så djupt och fint . . . Hon
älskar er . . . älskar er verkligt, och det gör henne
lycklig att kunna bevisa er åtminstone det negativa
goda att icke betunga er med sig själf. För henne
skulle ett giftermål med er vara ett förfärligt
moraliskt fall, värre än allt det föregående, och
därför skall hon aldrig gå in på det. Men i alla
fall oroar henne er närvaro »
»Bör jag således försvinna?» frågade
Nechljudof.
Marja Pavlovna smålog med sitt vackra
barnsliga leende.
»Ja, till en del.»
»Hur skall jag kunna försvinna till en del?»
»Jag narrades bara, — men hvad jag ville
säga om henne, var, att hon troligen inser det
absurda i hans öfversvinnliga kärlek — han har
aldrig sagt henne något — och både är smickrad
af den och rädd för den. Ni vet, att jag icke är
kompetent i dessa ting, men det förefaller mig, som
om det från hans sida vore den allra vanligaste
manliga känsla, fastän maskerad. Han säger, att
denna kärlek uppeldar energien hos honom, och
att den är platonisk. Men jag vet, att om detta
också är en undantagskärlek, så ligger likväl
ovillkorligen något orent till grund för den . . .
alldeles som mellan Novodvorof och Ljubotschka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
