Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
LEO TOLSTOY.
ljudof en betydelsefull blick, uttryckande hennes
oro för Kryltsofs tillstånd, men började strax därpå
tala med glädtig röst:
»Det tycks, som om officern känt sig skamsen,»
skrek hon, för att göra sig hörd af Nechljudof
öfver skramlet af hjulen. »Busofkin har blifvit
befriad från handklofvarna. Han bär själf flickan,
och med honom gå Katja och Simonson och i
stället för mig Vjerotschka.»
Kryltsof sade något, som det var omöjligt att
urskilja, i det han pekade på Marja Pavlovna, och
skakade på hufvudet med rynkad panna, tydligen
bemödande sig att kväfva hostan. Nechljudof
stack hufvudet närmare för att höra. Då frigjorde
Kryltsof munnen ur halsduken och hviskade:
»Nu är jag mycket bättre. Jag får bara icke
förkyla mig.»
Nechljudof nickade bekräftande och växlade
en blick med Marja Pavlovna.
»Nå, hur är det med de tre kropparnas
problem?» hviskade Kryltsof vidare och smålog
mödosamt. »Har ni funnit någon klok lösning?»
Nechljudof förstod icke, men Marja Pavlovna
förklarade, att det fanns ett kändt matematiskt
problem rörande bestämmandet af de tre
himlakropparnas, solens, månens och jordens, förhållande
till hvarandra, och att Kryltsof skämtsamt hittat
på denna jämförelse med förhållandet mellan
Nechljudof, Katjuscha och Simonson. Kryltsof nickade
till tecken, att Marja Pavlovna riktigt förklarat
hans skämt.
»Lösningen ligger icke hos mig,» sade
Nechljudof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
