Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
LEO TOLSTOY.
förrän han nu höjde hufvudet och såg på honom.
Han var klädd i en lappad röck, klädesbyxor och
slitna, lappade stöflar. På ryggen hade han en
liten ränsel och på hufvudet en hög, nött
pälsmössa.
»Hvarför ber du icke, gubbe?» frågade
Nech-ljudofs skjutsbonde, i det han åter satte på sig
mössan och jämkade den till rätta. »Eller är du
icke kristen?»
»Hvem skall jag be till?» sade gubben i en
fast, beslutsam ton; han talade fort, men tydligt
och skilde på stafvelserna.
»Det måtte du väl veta, — till Gud,» svarade
skjutsbonden ironiskt.
»Kan du visa mig, hvar Han är då, din Gud?»
Det var något så allvarligt och bestämdt i
gubbens uttryck, att skjutsbonden, som kände sig
ha att göra med en starkare än han, blef en smula
förlägen, men det ville han icke visa, och för att
icke tiga och skämma ut sig inför den lyssnande
publiken, svarade han hastigt:
»Hvar Han är?» I himlen förstås.»
»Har du varit där då?»
»Nej, det har jag icke, förstås, men det veta
väl alla, att man måste bedja till Gud.»
»Gud har ingen sett, ingenstädes har han
visat sig. Men hans enfödde Son, som är i Faderns
sköte, ban har uppenbarat sig,» sade gubben och
rynkade strängt ögonbrynen.
»Du är visst en hedning, du — en sådan där,
som ber till ingenting,» sade skjutsbonden, i det
han stack piskan i gördeln och rättade på den
ena sidohästens svansrem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
