Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
LEO TOLSTOY.
23.
»Nå, det var sant, — hvar bor ni? Hos
Djukofs? Där är det dåligt. Kom tillbaka hit
och ät middag,» sade generalen, då han tog afsked
af Nechljudof, »klockan fem. Ni talar väl engelska?»
»Ja, det gör jag.»
»Nå, det var utmärkt. Hit har nämligen
kommit en resande engelsman, ser ni, som studerar
förvisningsorterna och fängelserna i Sibirien. Han
äter middag hos oss i dag, och ni måste också
komma. Vi äta klockan fem precis, — min hustru
fordrar punktlighet. Då skall jag också ge er
svar om, både hur vi skola förfara med den där
kvinnan, och hur det skall bli med den sjuke.
Kanhända man också skulle kunna låta någon
stanna kvar hos honom.»
Från generalen begaf sig Nechljudof till posten,
han kände sig denna dag ovanligt upplifvad och
verksamhetslysten.
Postkontoret var ett lågt rum med hvalfbågar;
bakom disken sutto tjänstemän och lämnade ut
post åt mängden, som trängdes om hvarandra.
En tjänsteman satt med hufvudet på sned och
stämplade oafbrutet de i rask fart på hvarandra
följande kuverten. Nechljudof behöfde icke vänta
länge, och så fort han sagt sitt namn, lämnade
man honom en ganska vidlyftig post. Där voro
både pengar och några bref och böcker och sista
numret af »Fäderneslandets Annaler». Efter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
