Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
111
för att höra, om det icke anländt något papper
angående Katjuschas benådning. Men det hade
det icke, och därför skyndade han sig genast vid
återkomsten till hotellet att skrifva till Seljenin
och advokaten för att tala om detta. Sedan såg
han på klockan; det var redan tid att fara till
generalen på middag.
Under vägen kom åter för honom tanken, hur
Katjuseha väl skulle upptaga sin benådning. Hvar
skulle hon bli anvisad att bo? Hur skulle han
lefva tillsammans med henne? Hvad skulle
Simonson göra? I hvilket förhållande stod hon väl till
honom? Han påminde sig den förändring, hon
undergått. Mindes därvid också hennes förflutna.
»Jag måste glömma, utplåna allt det där,»
tänkte han och skyndade åter att förjaga tanken
på henne. »Det kommer att visa sig i sinom tid,»
sade han sig själf och började fundera på, hvad
han skulle säga generalen.
Middagen hos denne, anordnad med all den
rikemanslyx, hvarvid Nechljudof alltid förut varit
van, föreföll honom särskildt angenäm nu efter
det han så länge nödgats umbära, icke blott hvarje
spår af lyx, utan också de allra nödvändigaste
bekvämligheter.
Värdinnan var en petersburgsk »grand dame»
af gamla stammen, som varit hoffröken vid kejsar
Nikolai hof, och som talade franska naturligt och
otvunget och ryska tillgjordt och konstladt. Hon
höll sig mycket rak och rörde icke armbågarna
från sidorna, då hon gjorde en åtbörd. Hon var
lugnt och en smula melankoliskt aktningsfull mot
mannen och ytterst vänlig mot sina gäster, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
