Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
LEO TOLSTOY.
Instrumentet var utmärkt, utförandet af
symfonien förträffligt. Åtminstone tyckte Nechljudof
det, hvilken väl kände till och älskade denna
symfoni. Under det han lyssnade till det vackra
andantet, kände han, hur det kittlade honom i
näsan af rörelse öfver sig själf och alla sina dygder.
Efter att ha tackat värdinnan för den icke
på länge erfarna njutningen, ville Nechljudof taga
afsked och gå, då värdinnans dotter med
beslutsam min kom fram till honom och rodnande sade:
»Ni frågade om mina barn, — vill ni se dem?»
»Hon tror, att alla längta efter att få se hennes
barn,» sade modern, leende åt dotterns naiva
taktlöshet. »Det kan ja icke alls intressera fursten.»
»Tvärtom, det skulle intressera mig mycket,»
sade Nechljudof, rörd af denna öfversvallande
lyckliga moderskärlek. »Jag ber er, visa mig dem.»
»Hon trugar fursten att gå med och se på
hennes ungar,» ropade generalen skrattande från
spelbordet, där han satt med mågen,
guldgrufve-ägaren och adjutanten. »Men spjärna då emot
för all del, var icke så lydig 1»
Den unga modern, som synbarligen kände sig
helt upprörd Öfver, att någon skulle se och kritisera
hennes barn, gick emellertid med snabba steg före
Nechljudof till de inre rummen. I det tredje, som
var högt i tak, med hvita tapeter och upplyst af
en liten lampa med mörk skärm, stodo två sängar
bredvid hvarandra, och mellan dem satt en
sköterska i hvitt förkläde med ett bredt godmodigt
ansikte af sibirisk typ. Hon steg upp och neg.
Modern böjde sig ned öfver den första sängen, i
hvilken en liten tvåårig flicka låg sött slumrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
