Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
119
»För hur många personer är fängelset
inrättadt?» frågade engelsmannen. »Hur stort antal
fångar är där? Hur många män, hur många
kvinnor, hur många barn? Hur många
strafffångar, deporterade, frivilligt medföljande? Hur
många sjuka?»
Nechljudof öfversatte engelsmannens och
upp-syningsmannens ord, utan att intränga i deras
mening, till sin egen öfverraskning helt upprörd
vid tanken på det förestående sammanträffandet.
Då han midt i en mening hörde steg närma sig,
och kontorsdörren öppnades och, som så många
gånger förut, fångvaktaren trädde in och efter
honom Katjuseha i fångrock med en halsduk
bunden om hufvudet, erfor han en plågsam känsla
vid att se henne.
»Jag vill lefva, vill ha familj, barn, vill föra
ett mänskligt lif,» flög det genom hans hufvud,
under det hon med snabba steg, och utan att se
upp, trädde in i rummet.
Han steg upp och gick några steg emot henne,
och hennes ansikte föreföll honom strängt och
ovänligt. Hon var åter likadan som den där
gången, då hon förebrådde honom. Hon rodnade
och bleknade, hennes fingrar snodde nervöst på
kanten af koftan, och hon såg än upp på honom
och slog än ned ögonen
»Ni vet, att benådningen beviljats?» frågade
Nechljudof.
»Ja, fångvaktaren sade mig det.»
»Så fort ordern anländt, är ni alltså fri och
kan slå er ner, hvar ni vill ... Vi skola tänka
efter ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
