Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
LEO TOLSTOY.
27,
I en af fångsalarna för de deporterade
varseblef Nechljudof till sin förvåning samma
besynnerlige gubbe, som han på morgonen sett på färjan.
Barfota och endast klädd i ett par byxor och en
smutsig, grå, på axeln sönderrifven skjorta, satt
han på golfvet bredvid britsarna och såg strängt
frågande på de inträdande. Hans utmärglade
kropp, som syntes genom hålen på den smutsiga
skjortan, var bräcklig och eländig, men ansiktet
hade ett ändå allvarligare och liffullare uttryck
än på färjan. Som i de andra rummen rusade
alla fångarna upp och gjorde ställning vid
upp-syningsmannens inträde; endast gubben förblef
sittande. Hans ögon blixtrade, och ögonbrynen
drogo sig vredgadt tillsammans.
»Stig upp,» röt uppsyningsmannen åt honom.
Gubben rörde sig icke, utan smålog endast
föraktfullt.
»Dina trälar stå inför dig. Men jag är icke
din träl. Du bär märket. . .» sade han och pekade
på uppsyningsmannens panna.
»Hvad nu?» utbrast uppsyningsmannen
hotande och gick emot honom.
»Jag känner denne man,» skyndade sig
Nechljudof att infalla. »Hvarför har han blifvit gripen ?»
»Polisen har skickat hit honom, för att lian
saknar pass. Vi be dem icke skicka hit sådana,
men de göra aldrig annat,» svarade
uppsyningsmannen och sneglade ursinnigt på gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
