Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - 2. De forntida folkens sjöresor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartyg till sjön Tritonis, ur hvilken de genom floden Triton kommo
ut i. Medelhafvet. Den tredje vägen går från Kolkis åt vester,
sedan uppför Istros till Adriatiska hafvet eller genom Tanais till
Okeanos och genom Herakles’ stoder till Medelhafvet. På
återfärden hade argonauterne ännu mångahanda faror att utstå. Men
genom sin sång besegrade Orfeus seirenernas vid stranden lockande
sång, och hafsgudinnan Tetis förde fartyget oskadadt genom de
farliga hafshvirflarna Skylla och Karybdis, hvilka man tänkte sig
som fruktansvärda, allt uppslukande vidunder. Då Iolkos var
lyckligt uppnådt, invigde Iason på Korintiska viken sitt fartyg åt
Poseidon, som försatte det bland stjernorna, der det som en fysande
stjernbild strålar på den södra himmeln.
Äfven Odysseus’ irrfärder på hemvägen till Itaka ha liksom
argonautsagan sin grundval i särskilda resor, som a skaldens
fantasi förenats till en gemensam bild och knutits vid en enda
hjeltes personlighet. Homeros berättar oss, att Odysseus, genom hvars
list Troias belägring fick en segerrik utgång, före de andra
hjeltarne lemnade Troia, men sist bland dem anlände hem. Strax i
början kom han ur rätta kosan och väderdrefs till Trake, der han
i kikonernes land eröfrade staden Ismaros, men vid en nattlig
öfverrumpling af kikonerne förlorade 72 af sina följeslagare. Å nyo
stack han ut i sjön och kom lyckligen i sigte af udden Malea
(Cap Malia), om hvilken hellenerne sade, att den, som kringseglade
den, måste glömma, hvad han hade hemma. Odysseus drefs här
af vidriga vindar tillbaka och kom efter nio dagar till lotofagernes
(lotosätarnes) land, hvilka bodde söder om det nu varande Tunis,
vid Lilla Syrtis. De gåfvo Odysseus’ i land skickade följeslagare
att äta af lotosväxtens honingssöta frukt, hvilken smakade dem så väl,
att de med hugg och slag måste drifvas tillbaka till fartygen.
Från lotofagerne kom Odysseus till Trinakria (Sicilia), till de
enögda kykloperne, och begaf sig in i Polyfemos’ grotta; denne
åt upp sex af hans följeslagare, men berusades sedan af honom
med vin och beröfvades derefter sitt öga medelst en brinnande påle.
Jätten ville fånga våldsverkarne vid ingången till sin grotta, men
hellenerne undgingo hans hämd, i det de gömde sig under buken
på hans får, då de gingo ut ur grottan. När emellertid Odysseus
från fartyget hånade den lurade Polyfemos, anropade denne sin
fader Poseidon om hämd. Denne hörde sin sons böner och
förföljde nu oaflåtligt Odysseus samt höll honom fjerran från
hemmet. Det hjelpte derför icke, att vindguden Aiolos, till hvars ö
(en af Lipariska eller Egadiska öarna) hellenerne först kommo,
gaf dem de vidriga vindarna inspärrade i en säck, ty då den
gynsamma vestanvinden hade fört fartygen i sigte af Itaka, öppnade
följeslagarna, medan Odysseus sof, af nyfikenhet säcken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
