Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - 2. De forntida folkens sjöresor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsläpte de ogynsamma vindarna, som drefvo fartygen tillbaka till
Aiolos’ ö. Men Aiolos afvisade nu hellenerne, emedan han i dem
såg fiender till gudarne. De menniskoätande laistrygonerne (på
östra sidan af Sicilia), till hvilka liellenerne sedan kommo, uppåto
många af dem och sönderslogo med stora klippblock deras fartyg.
Endast Odysseus’ fartyg blef öfrigt. På detta foro de räddade till
Aiaie, solön, der trollqvinnan Kirke, Aietes’ syster, bodde. Kirke
förvandlade alla Odysseus’ följeslagare, som först gingo i land, till
borstiga svin. Med tillhjelp af örten moly, som gudarnes
budbärare Hermes gaf Odysseus, tryggade denne sig sjelf mot förtrollningen
och förmådde sedan Kirke att återgifva hans följeslagare
deras menskliga gestalt.
Efter ett gladt framlefdt år manade följeslagarne till hemfärd.
Men Kirke gaf Odysseus det rådet att först i förgården till
underjorden fråga siaren Teiresias’ skugga om sin hemresa. Derför
begaf sig Odysseus till den yttersta Vestern, till de af natt och
dimmor omhöljda kimmererne och sedan till ingången till
underverlden. Teiresias förkunnade honom, att hans hemfärd skulle
lyckas, om hans följeslagare skonade Helios’ hornboskap på ön
Trinakria. Hellenerne foro sedan tillbaka till Kirkes ö, och hon
försåg dem med lifsmedel och skickade, då de farit, efter dem en
gynnande vind, som förde dem till Trinakria, sedan de under vägen,
genom att följa Kirkes råd, undgått att lockas af seirenernas
sånger och lyckligt öfverstått farorna från Skylla och Karybdis. Innan
Odysseus tillät sina följeslagare att gå i land, lät han dem svärja,
att de icke skulle röfva af Helios’ hjordar. Men då lifsmedlen
voro uppätna, dödade de ändock några oxar af hjorden, medan
Odysseus sof. Till straff derför slungade Zeus sin blixtstråle mot
fartyget. Alla Odysseus’ följeslagare omkommo i hafvets böljor;
sjelf hakade han sig fast vid masten och uppnådde efter nio dagars
kringdrifvande ön Ogygia, i nordvestra delen af jorden. Här
bodde gudinnan Kalypso, som mottog honom vänligt och behöll
honom hos sig i sju år. Sedan måste hon på gudarnes befallning
låta honom fara och hjelpte honom till och med att timra en
flotte, på hvilken han styrde till Itaka. Men knapt hade han
uppnått kusten af ön Skeria (Korfu), förrän Poseidon blef honom
varse och sönderslog hans flotte. Endast med stor möda kunde
Odysseus rädda sig på stranden. Öns invånare, faiakerne,
mottogo främlingen på det vänligaste sätt, läto honom berätta sina
underbara öden och förde honom sedan med många gästskänker
till Itaka, der de från Forkysviken buro i land hjelten, som låg
försänkt i en ljuf slummer.
Hellenernes ofvan omtalade sjöresor ha blott i diktens drägt
blifvit oss meddelade. Till dem vilja vi foga ännu två andra, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
