Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - 2. De forntida folkens sjöresor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herdefolk. Bortom det skulle etiopiska barbarer lefva i en trakt
full af vilda djur och höga berg.
Med tolkar från Lixos seglade Hanno sedan två dagar åt söder,
derpå en dag åt öster och fann en liten ö, omkring två mil i
omkrets. Han kallade henne Kerne, grundade der ett nybygge och
beräknade längden af sin färd. Det visade sig, att han var jemt
så långt från Herakles’ stoder som dessa från Carthago. Farande
vidare från Kerne, uppnådde man en stor flod, Kretes. I en träsksjö,
som genomströmmades af floden, upptäcktes ytterligare tre
öar, allesammans större än Kerne. Färden på sjön räckte en dag;
dess stränder voro omgifna af höga berg, på hvilka vildar, klädda
i djurhudar, visade sig och genom stenkastning hindrade kartagerne
att landa. Sedan kommo de till en annan flod, djup och stor samt
full af krokodiler och flodhästar. Härifrån återvände de till Kerne.
Ankomna till Kerne, styrde de åter kosan tolf dagsresor söder
ut och funno öfver allt etioper, som flydde vid deras annalkande.
På tolfte dagen uppnådde de höga berg, tätt bevuxna med skog
af mångahanda slags välluktande träd. Två dagar foro de utefter
dessa berg; sedan kom en vid öppning i kustlinien, på andra sidan
hvarom låg slätt land.
Efter fem dagar visade sig en stor vik med en vidsträckt ö, på
hvilken man fann en saltsjö med en annan ö. På dagen visade
sig här ingenting annat än villebråd, men under natten uppflammade
på åtskilliga ställen ett stort antal eldar, som antändes under
förfärligt skri och larmet af en mängd instrument. Förskräckta
seglade kartagerne hastigt vidare längs en kust, från hvilken
strömmar af eld flöto i hafvet. Utom sig af ångest sökte de undfly
eldregionen, men kommo efter fyra dagsresor till en kust, som
tycktes vara full af eld. Midt på den höjde sig öfver eldhafvet en
punkt, som nästan tycktes beröra himmeln. När det blef dager,
sågo de, att det var ett berg, som de kallade Gudavagnen. Den
eld, som kartagerne sågo, torde ha varit en tillfälligtvis utbruten
gräsbrand.
Sedan de seglat ytterligare tre dagar, kommo de till en vik,
kallad Södra hornet. Deri låg en ö, som beboddes af ludna vildar.
Tolkarne kallade dem »gorillas» (sjimpanser). Tre af deras
qvinnor blefvo tillfångatagna. Man tänkte föra dem lefvande till
Carthago, men de sprängde sina bojor och angrepo väktarne. Derför
blefvo de dödade, deras hudar afdragna och två af dem sedan
skänkta till Melkarts tempel i Carthago. Vid Södra hornet vände
Hanno om, emedan hans munförråd icke tillät resans vidare
fortsättning. Man har bemödat sig att bestämma Hannos uppgifter,
men det är omöjligt att fastställa de hufvudsakliga punkterna i
denna märkvärdiga sjöexpedition. Under det Hanno enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
