Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 2. Marco Polos resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aurelianus sände en beskickning till Kina, och i sjette århundradet, då
en köpman och kosmograf, hvilken i våra lärda, åt geografien
egnade verk står uppförd som Kosmas Indikopleustes, lefde
och skref i Alexandreia, kände man ganska väl sjövägen till Kina.
Den äldre medeltiden kom icke längre än till det, som redan
de gamle kände om Asiens eftersökta land och alster. Först
araberne spredo nytt ljus öfver de aflägsnare trakterna. Redan i
nionde århundradet kände de till hemorterna för de fina
kryddorna, nejlikor och muskottnötter, men om de sjelfva framträngt
ända till Molukkerna, är ovisst. Deremot är det en afgjord sak,
att araberne redan i nionde århundradet hade i de kinesiska
hamnarna tillsatt särskilda representanter för sina handelsintressen.
Deras kadier sleto der de tvister, som uppstått genom den lifliga
samfärdseln mellan de begge ifrigt handelsidkande folken, och det
är intet tvifvel underkastadt, att den höga tanke, som araberne
hyste om den sociala mognaden hos folken i det stora »midtens
rike», funnit vidare spridning. Äfven efter Marco Polo fortforo
de ännu länge med sina resor; deras handelsverksamhet och det
inflytande, som de vunnit i hela Indien, bragte sedermera
portugisernes företag mer än en gång i stor fara. Ibn Batuta, en
man, som i första fjerdedelen af fjortonde århundradet rest vidt
omkring i verlden, och andra mångbefarna muhamedanska resande,
som framträngt ända till inre Asiens högland, beskrefvo, hvad de
sett och erfarit, och deras kännedom sträcker sig ända till Kina;
äfven det skogrika Sibirien var icke främmande för dem.
I de första århundradena af det andra årtusendet e. K., i
hvilket vi lefva, vidgade sig den europeiska folkfamiljens synkrets allt
mera. Skaldekonst och lärdt vetande funno omvårdnad vid de
kristna och moriska furstarnes och stormännens hof, nya behof
och ökad yppighet gjorde sig gällande. Genom korstågen hade
hundratusenden af européer kommit till Asien, och somliga af dem
framträngde vidare till dess inre. De förde nya åskådningar med
sig hem.
Äfven kyrkans sändebud inträngde i hjertat af Asien, bland
dem år 1253 Ruijsbroek genom de kirgisiska stepperna och de
östra delarna af Mongoliet ända till steppstaden Karakorum,
storkanernes då varande residens, beläget söder om Irkutsk. Han
blef väl mottagen hos den store Dsjingis-kans i religiösa saker
mycket fördragsamma efterträdare. Och sedermera, då en del af
Europa öfversvämmades af mongolsvärmarna, blefvo ganska många
handtverkare och småborgare från mellersta Europa bortförda till
dessa verldsstormares tältläger i inre Asien; en och annan bland
dessa ofrivilliga upptäcktsresande kom ännu längre bort, ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
