Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 3. Handelsvägarna i medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till Suez tredubbel frakt, liksom från Newcastle till Bombay
i Indien.
I äldre tider, det vill säga redan vid början af tionde
århundradet var staden Kolsum, på hvars plats Suez nu ligger, en
handelsplats af första rangen. Den förföll dock helt och hållet, sedan
fartygen icke längre beforo Röda hafvets norra hälft, utan, liksom
på Edrisis tid (1150), landade redan vid det på afrikanska kusten
midt emot Djidda belägna Aidab eller Adzab, hvarifrån de indiska
varorna fördes genom öknen till staden Kus vid Nil. Denna väg,
hvars längd uppgifves olika, till 17 eller 20 dagsmarscher, ådrog
karavanerna alla besvärligheterna af en ökenväg, och det var
derför ett framsteg, då vid början af fjortonde århundradet fartygen
i Röda hafvet åtminstone gingo upp till Kosseir, hvarifrån man
på några få dagar kunde uppnå den nämda staden Kus.
Men från början af femtonde århundradet ändrade varorna
från Indien åter väg, ty vid denna tid uppblomstrade Djidda,
Mekkas hamnstad, sannolikt emedan den gynnande tiden för
sjöresor då sammanföll med begynnelsen af de stora pilgrimsfesterna
i de heliga städerna. Från sjelfva Mekka förde dels karavaner de
indiska varorna till Damaskos och Aleppo, dels skeppades de från
Djidda till Tor på Sinaihalfön, hvarifrån karavaner två gånger om
året förde dem till Alexandria.
De svårigheter, som mötte sjöfarten på Röda hafvet, förklara
för oss, att de sydasiatiska varorna samtidigt togo vägen genom
Persiska viken, ja, tidtals till och med föredrogo den. Vid
inloppet till denna vik låg, ursprungligen på fasta landet, sedan på en
närbelägen ö, den vigtiga stapelplatsen Ormus och vid motsatta
ändan Bassora, på den tid, då Bagdad blomstrade, ännu en
sjöstad, men nu genom de förenade Eufrats och Tigris’
uppslamnin-gar ryckt långt inåt landet. Från Bassora kunde de indiska varorna
taga två vägar till vesterlandet, i det de följde antingen Eufrat
eller Tigris. Den senare vägen förde dem slutligen till Tebris
(Tauris, Torissi), den andra till Aleppo. Så länge
Konstantinupolis och inloppen till Svarta hafvet ännu icke fallit i turkarnes
händer, lifvade handeln vägen till Tebris; sedan fick Aleppo
företrädet. Från Tebris utgrenade sig varatågen åt ena sidan öfver
Erzerum, Arzengan, Sivas och Manistra till Ajazzo, Lilla
Armeniens hufvudstad, det nu varande Ajas vid Medelhafvet eller nogare
vid Iskenderun- eller Alexandretteviken, å andra sidan öfver
Erzerum till Trapezus (Trebisond), hvilket sedan 1204 uppstigit till
ett kejsardöme och der de italienska handelsstäderna egde faktorier.
På den senare vägen återvände Poloerne hem från Kina,
hvaremot de på sin andra resa till österlandet togo den andra vägen
öfver Ajazzo, Tebris och Bassora, Vid denna tid föredrogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
