Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 4. Medelhafvets och Asiens handelsfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frankerne under två timmar på dagen låta inspärra sig i sina fondachi.
Sådana dottersamhällen förvaltades af ett slags borgmästare, som
venezianerne kallade bailo, men de öfriga italienarne konsul, och
som moderstaden for en följd af år sände till de transmarinska
platserna. Funnos fördelaktiga fördrag, så egde de italienska
köpmännen egen domsrätt och afgjordes tvistemålen efter
hemlandets lagar; dock måste naturligtvis käranden alltid vända sig
till svarandens forum. I de städer, öfver hvilka moderrepubliken
egde full landshöghet, låg brottmålslagskipningen i konsulns
händer, i andra samhällen var hans befogenhet inskränkt till blott
förseelser och ringare brott. På främmande områden egde de der
bosatta köpmännen handelsfördrag, som bestämde in- och
utförseltullarna samt andra afgifter.
Längre bort än i Tebris i Persien och Damaskos i Syrien
finna vi icke frankiska köpmän eller feringhis bosatta, om ock en
och annan resande vandrade längre öster ut. Bortom Kairo läto
icke Egyptens sultaner någon kristen framtränga, och det icke
blott på Sanutos tid, således vid början af fjortonde århundradet,
utan äfven senare, så länge deras välde egde bestånd. Detta skedde
icke till följd af något slags foinikisk list, för att
kryddförhållandenas hemligheter icke skulle afslöjas, ty en skara af missionärer
drog städse öfver Ajazzo, Tebris och Persiska viken till
speceriernas hemland, utan man befarade, att frankerne kunde knyta
förbindelser med Nubien, hvars folkstammar först vid början af
fjortonde århundradet öfvergingo från kristendomen till islam. Men
framför allt fruktade man åvägabringandet af godt förstånd med
Abessiniens kristna beherskare, om hvilkas makt öfverdrifna
begrepp hade spridt sig i vesterlandet, der man hade tillagt dem
den underliga titeln af (den svarte) »erkepresten Johannes». Den
venezian, om hvilken vi veta, att han befarit Röda hafvet, Niccolò
Conti, hade för denna ynnest att tacka blott den omständigheten,
att han affallit från den kristna tron.
Sålunda blef de indiska varornas fraktande från deras hemland
till Alexandria, Damaskos, Tebris och sedermera äfven till de
syriska kustplatserna ombesörjdt af asiater, och det nästan
uteslutande araber. Redan på den tid, då Karl den store grundade sitt
kejsarrike och de abbasidiska kaliferne herskade i Bagdad, hade
arabiska handelssamfund nedsatt sig i Malabar, i malajiska Indien
och, såsom redan nämts, till och med på kinesiska hamnplatser,
till exempel Kanfu (Marco Polos Grampu, nu igengrundadt).
Ett uppror, som utbröt i Kina (år 878 e. K.) och slutade med
störtandet af den främlingar bevågna dynastien Tang, sönderslet
dessa fördelaktiga förbindelser. Icke nog med att före denna tid
arabiska fartyg gått ända till Kina, utan kinesiska dsjunker, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
