Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 5. Indiens skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krappväxten (rubia tinctorum) odlades i vesterlandet sjelft, faller
krappen lika litet inom området för våra undersökningar som
vejden af samma skäl. Deremot hörde indigon ännu allt jemt
till de österländska handelsartiklarna. Yäl hade araberne, enligt
Edrisis uppgifter, redan omkring 1150 utbredt dess odling från
vestra Afrika till Kabul, och äfven odlades den på Kypros, men
Balducci ställer den der varande afkastningen lägst, men deremot
indigon från Bagdad högst. Icke heller få vi glömma saffran,
för hvars första odling i Spanien man likaledes har araberne att
tacka. Den violett färgande orseljen skall omkring 1300 genom
den levantiska handeln ha kommit till Firenze, sannolikt från den
östafrikanska kusten. Då portugiserne på Azorerna och
spaniorerne på Canarieöarna funno den dyrbara lackmuslafven,
upphörde vid början af femtonde århundradet vesterlandets beroende
af levantens marknader i fråga om detta färgämne.
Ingenting mindre än en ringa rang intogo vällukterna i de då
varande tidernas handel. Då Koran förbjöd de troende att dricka
vin, höllo de sig skadeslösa genom den nervretning, som aromatiska
doft mäkta uppväcka. När kalifer, skalder och lärde, säger Aloys
Sprenger, om aftnarna samlade sig i sina palats, fyldes salarna
med de kostligaste rökelser, hvarigenom de närvarande försattes i
en ljuf bedöfning och anden mäktigt lifvades. Smaken för de
aromatiska retmedlen förde korsfararne med sig hem till
vesterlandet. Men redan förut betjenade sig kyrkan af välluktande
ämnen för att genom brännande af rökelse inverka på de
andäktiges sinne. Forntidens geografer förlade det egentliga
rökelselandet till kusten af det arabiska Hadramaut, hvarifrån,
äfvensom från kusterna Malabar och Coromandel, ännu i dag den så
kallade arabiska eller indiska rökelsen hemtas. I förening ined
rökelse nämna de heliga skrifterna myrran, det aromatiska
gummit eller hartset af balsamodendron myrrha, som växer på
båda stränderna af Böda hafvet, den afrikanska så väl som den
arabiska. Till vesterlandet kom vidare det hvita eller gula
sandelträet, hvilket, rifvet till spån, tjenade till rökelsemedel och
hör till Malabars och Sundaöarnas alster.
Till de eftersökta rökelserna räknades äfven nardus, som fås
af rotstockarna af nardostachys jatamansi, hvilken har sitt
hem i det indiska Nepal. Men bland de vegetabiliska
vällukterna intogs högsta rangen af två handelsartiklar, som vi ha spart
till sist. Den ena är benzoegummit, som flyter ur stammarna
på styrax benzoin och vid förbränning sprider ett vaniljartadt
doft. Moderväxten finnes icke i främre Indien, utan på halfön
Malacca och på vestra kusten af ön Sumatra, der 1519 Diego
Pacheco vid den första kringseglingen af ön påträffade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
