Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 5. Indiens skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningens värde är sedan länge icke mera det samma, utan har
starkt fallit. Under venezianernes öfvervälde till sjös betalade de
denna krydda, som då blott kunde fås öfver Alexandria, med
omkring 3 kronor kilogrammet; på denna hufvudplats för
medelhafshandeln var den således mer än fyra gånger så dyr som i de
ostindiska hamnarna. Men efter pepparns salupris rättade sig alla
öfriga betydande österländska och öfver hufvud på sjövägen
åtkomliga handelsartiklar. Denna kryddas utomordentliga betydelse för
medelhafshandeln kan ses deraf, att i midten af sextonde
århundradet efter upptäckten af sjövägen till Indien årligen 1 1/2 — 2
millioner kilogram peppar bortauktionerades i Lisboa, hvarigenom, 100
kilogram beräknade till 68 1/2 dukater, åstadkoms en omsättning af
omkring 1 !/4 million dukater. Redan då hade de ädla metallerna
i Europa förlorat alldeles utomordentligt i värde, jemt tredubbelt
det värde, som de ännu i slutet af femtonde århundradet egde.
Sålunda är det förklarligt, att pepparn på få årtionden stigit till
nära 5 kronor kilogrammet i parti. Billiga blefvo kryddorna först,
när holländarne fattat fast fot i Indien och på äkta köpmanssätt
bedrefvo partihandeln.
Vid tiden for upptäckten af sjövägen omkring Godahoppsudden
kände man flere hemorter för frökornen af pepparrankan (piper
nigrum), nämligen det malabariska kustlandet och Främre Indien,
vidare två riken på norra Sumatra, malaj staten Queda vid
Malacca-sundet, ett område på östra kusten af halfön Malacca och
slutligen ön Java. Större omsättningar förekommo dock endast af
sumatrisk och malabarisk peppar, och den senare betalades högst.
En beslägtad krydda, kubeber, kom likaledes från Ostindien och
Sundaöarna. Ett tredje slag var malagueta- eller
paradiskornen (amomum granum paradisi), som länge blott kunde
fås från Ostindien. Då portugiserne omkring midten af femtonde
århundradet framträngt bortom Sierra Leone på Afrikas vestra
kust, funno de der de äkta paradiskornen, hvarför ännu i dag
negerstaten Liberia på våra kartor betecknas som Pepparkusten.
För deras eldiga arom vilja vi äfven till peppargruppen foga
kardemummorna, som medeltidshandeln utförde från malabarkusten.
Rangen näst efter den äkta pepparn tillkommer rotknölarna på
ingefäran (zingiber officinale), hvilken växer så väl i Bengalen
som Malabar.
Ha vi åt pepparn inrymt första, åt ingefäran andra platsen bland
medeltidens kryddor, så tillkommer tredje rummet kanelbarken.
Nyare undersökningar ha ådagalagt, att man i forntiden hemtade,
icke den äkta kanelen, utan blott kanelkassian, det vill säga
barken af kassialagern, från Afrika, hvadan de gamla geograferne
förlägga kanellandet (cinnamomifera regio) till Afrikas östra spets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
