Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upptäckten af sjövägen till Indien - 1. Godahoppsuddens kringsegling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora Gangesslätten i nordöstra delen af Främre Indien. Klimatet
är hett eller åtminstone mycket varmt, men mildras dock något i
högre belägna trakter. Vintern, som endast uppträder i
Himalajas högdalar, yttrar sig i Pendsjab genom stark frost, längre
söder ut blott genom häftigare regnflöden, medan sommarhettan ofta
är tryckande. Naturen har uttömt ett helt ymnighetshorn af de
värdefullaste gåfvor öfver det som ett underland prisade Indien;
djurriket innehåller de efter dessa land benämda och från de
afrikanska skiljaktiga indiska elefanterna, noshörningar, björnar, tigrar,
leoparder, hjortar, gaseller, kasjmirgetter, bisonoxar, vilda bufflar,
apor, vampyrer, jättesköldpaddor, hästar och alla slags husdjur,
men äfven en mängd giftiga ormar, samt slutligen perlmuslor;
växtriket deremot, utom sädesslag i utomordentlig mängd, de
dyrbaraste kryddor, peppar, ingefära, kanel, desslikes bomull och
indigoväxten; mineralriket slutligen på öarna guld, tenn, koppar
och bland ädla stenar i synnerhet diamanter, rubiner och safirer.
Kort sagdt, Indien är en bland naturens rikaste skattkammare;
deraf också den utomordentligt talrika befolkningen och den
betydande handeln med öfverflödsvaror.
Bland de mer än tretio olika folk, som bebo Ostindien, utgöra
hinduerne, landets ursprungliga invånare, största delen, kanske
fem sjettedelar, af hela befolkningen. De höra till jordens äldsta
kulturfolk, ty redan för årtusenden sedan hade de samma
borgerliga inrättning, samma religion som ännu i denna dag. Från dem
ha religion, civilisation och bildning utbredt sig till Europa.
Hinduerne ha sitt eget språk, och det utom ett heligt, men redan
länge utdödt (blott skrift-) språk, sanskrit, på hvilket deras
religionsböcker äro skrifna, ytterligare ett folkspråk, som väl har det
förra till moder, men skiljer sig i många munarter och tungomål.
Men indernes urspråk är icke blott moder till de flesta, för
närvarande i Indien brukliga språk, utan äfven till språken i
mellersta Europa, och icke få spår i vårt eget språk hänvisa enligt
de lärdes forskningar till det fornindiska som den ursprungliga
stammen. Sedan de äldsta tider dela sig hinduerne i kaster, och
dessa äro så strängt slutna, att ingen, som hör till en kast, får
gifta sig inom en annan eller öfvergå till den. Man räknade
fordom fyra ädla kaster eller stånd: bramanerne, tsjetris eller
ksjattrias, vaisjis eller vaissjas och sjuders eller sudras.
Men denna indelning passar icke längre in på nutiden, i synnerhet
fattas krigarkasten. Fast mera framträda följande hufvudgrupper:
bramaner (prester), kayater (skrifvare), jats och radsjputer
(krigiska, utan att vara den rena krigarkasten), sudras och kulis
(arbetare). Huru högt stående bramanen än är enligt sin religions
grundsatser och huru djupt föraktad deremot parian enligt samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
