Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upptäckten af sjövägen till Indien - 4. Den nyaste sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifligare handelsrörelse öfver hela Europa. Ostindien, dittills
handelns urkälla, rycktes på detta sätt betydligt närmare Europa,
Man behöfde icke längre den osäkra vägen öfver Alexandria,
behöfde icke längre några dyrbara mellanhandlare, man hemtade
omedelbart från källan och kunde följaktligen lemna varorna
billigare än Venezia, som först måste på omvägar anskaffa dem.
Oceanens befarande utgjorde början till det moderna verldslifvets
hvarför Medelhafvet, såsom medelpunkt för det dittills varande
inskränktare lifvet, måste förlora sin betydelse. Det blef hvad det i
förhållande till oceanen geografiskt är: ett inhaf. Det oceaniska
lifvet hos den nya tidens stora kulturfolk började, och dermed
var första steget taget genom porten till en ny tid. Understödd
af de andliga strömningarna i upptäckternas tidhvarf, gick
verldssamfärdseln en fullständig ombildning till möte.
Först tog handeln på Indien ganska snart alldeles olika
riktningar; Venezia, Genova och Pisa, som bland de italienska städerna
dragit största fördelen af försäljningen af Indiens alster, ledo allt
större och känbarare förluster. Dock återstod ännu något hopp
att återvinna den gamla öfvervigten. Den redan nämde Niccolò
Conti, en veneziansk köpman, femtonde århundradets Marco
Polo, erinrade om den gamla vattenväg, som fordom ledt från Nil
till Röda hafvet, och tillrådde att åter utgräfva »de fyra
konungarnes (Ramses, Nekos, Dareios, Ptolemaios) kanal», som blifvit
igengrundad, och sålunda återställa den närmaste vägen till Indien.
Conti kände till denna kanal genom egen åskådning, enär han på
återvägen från Indien begifvit sig öfver Aden till Djidda och
derifrån till Alexandria.
Denna gamla hafsförbindelse ledde från östra Nilarmen genom
landet Gosen till Arsinoe vid Röda hafvet. Enligt Strabon skall
Sesostris (1394—1328 f. K.) ha påbörjat kanalen; Herodotos
berättar dock, att Nekos, bekant genom Afrikas kringsegling, begynt
byggandet, men till följd af ett orakelspråk icke fullbordat det;
hans verk skall, såsom Diodorus Siculus berättar, först omkring
277 f. K. ha fulländats af Ptolemaios Filadelfos. Kanalen, säger
Herodotos, »är fyra dagsfärder lång och gräfdes så bred, att tvenne
treroddarskepp kunde segla jemte hvarandra». Strabon uppgifver
en bredd af närmare 60 meter och ett djup, som var tillräckligt för
en mycket tungt lastad lastdragare. De nu befintliga spåren skola låta
sluta till ett djup af högst 5 meter och en bredd af öfver 40 meter.
De betydliga underhållskostnaderna och kanalens ringa nytta
föranledde snart dess försummande. Redan på Kleopatras tid var
den så igensandad, att flere fartyg, på hvilka hon efter slaget vid
Aktion (31 f. K.) ville rädda sina skatter till Röda hafvet,
fastnade i sanden. Först Trajanus (98—117 e. K.) eller Hadrianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
