Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Spaniorerne i mellersta och södra Amerika - 1. Upptäcktstågen till Sydamerikas norra kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med konsternas rika utveckling inom landet. Spanien såg sig
förloradt genom betydande landvinningar i Europa och Afrika. Karl
V kunde säga, att solen aldrig gick ned i hans rike. Nya verlden
på andra sidan hafvet utgöt sina omätliga skatter, liksom den
erbjöd djerfva män ett obegränsadt fält för nya företag.
Då upptäckten af omätliga områden sedan följde slag på slag,
gjorde spaniorerne och portugiserne anspråk på väldet öfver hela den
utomeuropeiska verlden. Påfven Alexander VI, som anmodats att
afgöra saken, delade år 1493 genom ett penndrag på kartan (275
geografiska mil vester om Capverdiska öarna) jorden i två hälfter och
tillerkände portugiserne den östra, spaniorerne den vestra. Nu för
tiden kunna vi nästan alldeles icke fatta ett sådant förfarande, ty
med våra andligt friare åsigter öfverensstämmer icke längre den
förut så gängse förvexlingen af kyrklig och verldslig makt. På
den tiden var likväl detta godtyckliga maktspråk tillräckligt för
att sporra de två täflande nationerna att påskynda besittningstagandet
af de dem tilldelade områdena. Hvarje derefter nyupptäckt
land blef genom motsvarande tecken, vare sig genom banerets
planterande, minnespelares uppresande eller åtminstone genom
kännemärkens inskärning i trädstammar, förklaradt för någondera kronans
egendom. Alla de förra invånarnes rättigheter och anspråk ansågos
derigenom upphäfda. De så kallade vildarnes eller »indianernes»
jord och egendom tillhörde inträngande främlingar, och infödingarne
råkade i fullständig träldom, om de icke voro tillräckligt krigiska
och beslutsamma att motsätta sig en dylik fordran.
Grenom upptäckten af Amerika och vägen omkring Godahoppsudden
hade en ny hjelteanda vaknat, i ett afseende icke olik den
under korstågen herskande. Hvarje år hade sedan dess tilltagsna
män dragit ut på nya upptäcktsfärder. Hvem ville också vara en
syslolös åskådare, då ett så vidsträckt fält stod öppet för lystnaden
efter penningar, rykte och ära? Nästan hvart enda till Spanien
anländande fartyg Öfverförde ju än skatter och nya varor, än
underrättelse om nya upptäckter. Det gafs icke längre någon fara, för
hvilken djerfva sjöfarare och krigsmän skulle studsat tillbaka.
Kort efter det Colombo på sin tredje resa anlänjlt utanför det
öde orinocodeltat, rustade sig den andalusiske adelsmannen Alonso
de Hojeda, hvilken vi redan omnämt som en af Colombos
följeslagare på hans andra resa, att ytterligare fullfölja de längs kusten
af det nu varande Venezuela gjorda upptäckterna, — Hans den
20 maj 1499 från Cadiz på två karaveller med 57 mans
besättning anträdda första resa får betydelse derigenom, att han på den
samma åtföljdes af den ofta nämde Amerigo Vespucci, hvars
namn sedermera, gynnadt af biomständigheter, nästan höjdes till
samma betydenhet som den store Colombos. Här må anmärkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
