Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Spaniorerne i mellersta och södra Amerika - 1. Upptäcktstågen till Sydamerikas norra kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännsåret med ättika samt tillfrisknade också verkligen genom
sin hjeltemodiga uthållighet.
Hojeda hade i Darienviken, vid vestra gränsen af sitt område,
förgäfves sökt efter Rio Grande del Darien, hvars upptäckande
var ett af målen för hans färd; slutligen grep han sig an med att
i början af 1510 vid Punta Caribana grunda ett nybygge, som han
kallade San Sebastian.
Men nybygget hade ingen framgång, och till och med brist på
lifsmedel inträdde, så att Hojeda beslöt att sjelf från Hispaniola
anskaffa de nödiga förråden. Såsom sin ställföreträdare qvarlemnade
han en man med jernkraft — Francisco Pizarro. Sjelf
begaf han sig af med en skara missnöjde, som nödvändigt ville
återvända hem, och uppnådde äfven lyckligt Cuba, men råkade
här i misshälligheter med sina reskamrater, det allra värsta
utskum, och irrade nu i tretio dagars tid med den del af dem,
som icke dukade under för strapatserna, omkring i skogsödemarkerna
vid kusten, tills han slutligen med omkring tretio af sina
följeslagare uppnådde en indiansk by, der man mottog honom
mycket gästfritt. Härifrån kom han efter många mödor till San
Domingo, ensam och så alldeles utan medel, att han omöjligt kunde
uppfylla de löften till kolonisterne vid Urabaviken, för hvilkas skull
han hade lemnat dem. Någon tid derefter dog han i djupaste
fattigdom, ett förskräckligt, men föga beaktadt exempel för alla
lyckojägare. Denne verklige hjelte hör till de aktningsvärda
företeelserna bland den långa rad af gengångare från medeltidens
riddarålder, som uppträdde i upptäckternas tidhvarf, och öfverträffade i
djerfhet, ihärdighet och upptäcktslust de flesta af sina medbröder,
öfver hvilka hans ädla och högsinnade tänkesätt vida höjde
honom.
Karaiberne, ett vackert och tappert menniskoslag, med hvilket
europeerne nu redan flere gånger gjort bekantskap, bodde från
Orinocos stränder ända till Puertorico. De voro förträffliga skyttar,
hvilkas pilar, doppade i mancinella-euforbians saft, tillfogade
fienderne dödliga sår. Europeernes eldvapen gjorde icke öfver
allt samma intryck på dem som på andra indianer; tio stridbara
karaiber bjödo spetsen åt hundra man från Haiti; till och med
för spaniorernes hästar ryggade de icke tillbaka längre, än synen
af karl och häst var ny för dem. Karaiberne stodo högre i
odling än sina grannar, de förfärdigade bättre redskap och egde
större förråd af nät och enkla flätade arbeten. De dyrkade sol
och måne samt trodde, att deras afsomnade hjeltar stode som
stjernor på himmeln. De lefde i fria samhällen och valde sig
först vid utbrottet af krig höfdingar bland de äldre männen,
hvarvid i synnerhet egarne af stora jordagods eller ansedda sjömän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
