Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Mejicos upptäckt och eröfring af Fernando Cortez - 1. Mejicos upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ett längre sjukläger gaf honom ledighet att öfva sig i tålamod
och gå in i sig sjelf.
Först två år senare, 1504, kunde den nittonårige ynglingen anträda
sin resa till Nya verlden och kom äfven lyckligt till Hispaniola. Här
egnade han sig i början åt jordbruket och beklädde sedan till följd
af sin duglighet en plats som notarie. Vid Diego Velasquez’
krigståg mot de upproriska indianerne och mot Cuba utmärkte
sig Cortez, som icke ogerna utbytt pennan mot svärdet, i så hög
grad, att han förvärfvade sig så väl Velasquez’ gunst som ock
sina stridskamraters tillgifvenhet. Dock uppstod snart till följd
af hans deltagande i en sammansvärjning en osämja mellan honom
och den till ståthållare på Cuba utnämde Velasquez, som bragte
Cortez i fängelse och lifsfara, men slutligen finn en oväntad
lösning i hans giftermål med ståthållarens slägting. Fredligt lefde det
unga äkta paret på ett af den frikostige fränden skänkt landtgods,
då Velasquez utsåg sin slägting till anförare för ofvan nämda
upptäcktståg och stälde honom i spetsen för den flotta, som skulle
taga i besittning och underkufva det af Grijalva upptäckta landet.
Och i sjelfva verket, den beslutsamme Cortez med sin
menniskokännedom var rätte mannen att under sin jernviljas makt böja
talrika efter guld törstande äfventyrare och att med detta
hjeltepack lösa den förelagda stora uppgiften.
Beredvilligt efterkom Cortez den honom meddelade kallelsen och
offrade sin förmögenhet för att främja det stora företaget. Tre
hundra efter ära och byte törstande sällar skulle den 18 november
1518 på sex fartyg gå till segels med honom; — då ångrade
Velasquez plötsligt det stora förtroende, som han ämnade skänka sin
anförvandt. Vorden misstrogen mot en man, som han sjelf valt,
stod han just i begrepp att återkalla det gifna uppdraget, då
Cortez, för hvilken hans förändrade stämning icke förblifvit någon
hemlighet, nu så mycket mer af alla krafter påskyndade sin affärd
och oförmodadt lättade ankar. Då ståthållarens tjenare förkunnade
flottans utlöpande, sprängde Velasquez genast på sin snabbaste
springare till hamnen. Han kom i lagom tid for att se, huru
fartygen, som buro Cortez och hans lycka, ilade bort för fulla segel.
Då Cortez i en bevarad båt närmade sig guvernören inom
hörhåll, ropade denne till honom: »Således lemnar du mig? I sanning
ett artigt afsked!» — »Om förlåtelse! svarade Cortez; tiden
brådskar, och det gifves saker, som måste utföras, så snart de äro
uttänkta. Har ers excellens något mer att befalla?» Efter dessa
ord tog han med en artig rörelse med handen afsked af den af
raseri skummande ståthållaren och begaf sig om bord på
chefsfartyget.
I Trinidad, en stad på Cubas kust, planterade Cortez sitt baner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
