Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Mejicos upptäckt och eröfring af Fernando Cortez - 3. Mejicos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut tjenat Montezumas fader till residens. Här gjorde de trötta
och hungriga vandrarne beqvämt åt sig; dock försummade de för
de kostliga rätter, som bjödos dem, ingalunda den vanliga
försigtigheten. Omtänksamt planterade Cortez sina kanoner framför
palatset och lät genom utstälda poster bevaka alla ingångarna dertill.
Kort efter deras ankomst infann sig Montezuma med ringa följe.
Nu utspann sig ett lifligt samtal, hvari generalen hufvudsakligen
förklarade ändamålet med sin ankomst till landet. Han sade, att
»endast önskan att lära känna en så stor monark och for honom
uppenbara de kristnes tro hade föranledt honom till den långa
resan».
Följande morgon lät den spanske befälhafvaren bedja om tillåtelse
att göra kejsaren sin uppvaktning. Åtföljd af de förnämste bland sina
officerare, begaf han sig till det närbelägna residenset, en rad af
praktbygnader med oräkneliga rum, hallar och salar,
trädgårdsanläggningar och bad, hvilkas storartade beskaffenhet öfverträffade
Spaniens mest prisade slott.
Aztekerne betraktade i början sina gäster som väsen af högre
art, Cortez sjelf som den länge af dem väntade mäktige anden.
Den vidlyftiga staden, som spaniorerne nu genomvandrade, var då
bebodd af väl 300 000 invånare. Den låg midt i Tezcucosjön, som
blott genomskars af tre hufvudvägar, hvilka förenade stad och strand
med hvarandra, Praktfulla tempel, ansenliga palats funnos till stort
antal i hvarje del af Tenochtitlan, och allt vitnade om, att dess
invånare voro medlemmar af ett högt bildadt folk.
Det aztekiska rikets gamla hufvudstad stod på samma plats,
som det nu varande Mejico intager. Dess läge erinrade i sjelfva
verket lifligt om Venezias; den var bygd på åtskilliga små öar i
sjön. Men om en aztek från Montezumas dagar skulle betrakta
nutidens Mejico, hvilket, efter sin förstöring af spaniorerne, liksom
en foinix höjde sig ur det gamla Tenochtitlans aska, skulle han icke
känna igen den gamla kejsarstaden. Den senare genomströmmades
af Tezcucosjöns vatten, medan den nu varande staden, genom
vattendragens uttorkande aflägsnad 4 600 meter från sjön, ligger högt
och tort pä fasta landet.
Öfver allt rådde lif och rörelse som i en bikupa, förnämligast
på de talrika kanalerna. De genomskuro staden i alla
riktningar. Några af dem begränsades af smala stenlagda vägar för
fotgängare och bevakades af personer, som hade att uppbära afgift
för deras begagnande, eller ock sattes de i förbindelse med
hufvudgatorna medelst på sidorna inskjutande fördjupningar, der de
oräkneliga sluparna, båtarna och pirogerna kunde lägga i land.
Antalet af farkoster, som förmedlade samfärdseln åt alla håll af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
