Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Perus och Chiles eröfring af Pizarro och Almagro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godo. För åstadkommandet af förenämda arbeten hade man icke
användt jern, ty bruket af denna värdefulla metall var okändt för
peruanerne, liksom för aztekerne i norden. Så mycket större
beundran förtjenar anläggningen af de utmärkta vägarna, på hvilka
de gamla peruanerne, liksom aztekerne, lade synnerlig vigt,
hvilket bevisas af den berömda inkavägen, som satte redan
Alexander von Humboldt i berättigad förvåning. Detta jätteverk
drager sig öfver de ogästvänliga Cordillerernas rygg genom tjugu
breddgrader; vägen är till största delen stenlagd eller uthuggen ur
klippan och har nu i sex århundraden trotsat tiden. Af alla
förefunna förträffliga inrättningar betjenade sig spaniorerne utan att
dock göra någonting för deras bibehållande eller för att ersätta
det förstörda. Endast sådana mönstervägar kunna göra förklarligt
det utomordentliga härtåg, som egde rum omkring 1453 och
värdigt står vid sidan af Hannibals gång öfver Alperna. Då förde
den krigiske inkan Tupac Yupanqui talrika skaror af sina
krigare genom Atacamas öken och öfver Cordillererna mot Chile och
underkufvade dess invånare.
Med Inti, solguden, gifvaren och uppehållaren af allt lif,
sammansmälte under tidens lopp bilden af stamfadern för »solens
barn». På det fordom högt berömda stora torget i Cuzco reste
sig till hans ära en helgedom, det praktfulla Soltemplet, ett af de
mest fulländade mönstren af fornperuansk bygnadskonst, der man
förvarade de troféer, som af landets furstar vunnits på slagfälten
från eqvatorn ända till Chiles kuster. På den förstörda
helgedomens grundmurar reser sig den nu varande kyrkan San Domingo.
Den från en af inkaerne härrörande förbättrade årsberäkningen
började med solståndet, den 22 december. Vid den första
månadens inträde egde den förnämsta festen i solkulten rum, till
hvilken hela folket, förnäme och ringa, klädda i sina dyrbaraste
kläder, sammanströmmade. Snart nalkades äfven i en gyllene bärstol
inkan för att frambära det årliga offret åt sin slägts stamfader och
skyddsgud. På hufvudet bar han en mångfärgad turban, omvirad
med det niodubbla röda yllebandet, och gamfjädrarna, sinnebilderna
af hans herskarmakt; den blå, med guld inväfda tunikan
sammanhölls med en gyllene gördel och gyllene spännen, en mantel af
guldbrokad utgjorde ytterdrägten.
Midt ibland de festligt prydda förnäme offrade kejsaren inför
solens gyllene bild en bägare chicha (majsöl). Derefter antändes
med en brännspegel den heliga lågan, hvars underhållande under
hela det följande året stäldes under de helgade soljungfrurnas vård.
Ett allmänt gästabud, sånger och en symbolisk dans afslutade
festen. Dylika fester voro hela året igenom förenade med
gudstjensten; de voro ett verksamt medel att göra massan af folket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
