Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den första verldsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafsvik, som erbjöd trygghet. Först den 27 november 1520, ett år
och två månader efter hans afresa från Spanien, lemnade
Magelhaens det vestra utloppet af sundet, som han gaf namnet
Patagonias sund. Färden genom det nu efter upptäckaren benämda
Magelhaenssundet hade lyckats, då kommodorens följeslagare från
toppen af en klippudde icke kunde se annat än den
oöfverskådliga hafsöknen.
Vid denna underrättelse utgöt Magelhaens glädjetårar och
kallade udden Cap Deseado (den efterlängtade udden).
Man tog nu en nordlig riktning och förlorade den 1 december
Amerikas kust helt och hållet ur sigte. Nu fullföljdes resans
hufvudmål, Molukkernas uppnående.
Lugnt och klart väder gynnade färden och föranledde Magelhaens
att gifva det stormfria hafvet, af Balboa kalladt Söderhafvet,
namnet Stilla oceanen, en benämning, som fortfar ännu i denna dag,
men ingalunda rättfärdigas genom hafvets egendomlighet. Men
ehuru hafvet icke besvärade sjöfararne, framkallade deremot resans
längd en hungersnöd, i hvars följe skörbjugg och andra sjukdomar
uppträdde. Med hvilket jubel måtte icke de modiga männen den
6 mars 1521 ha helsat den ögrupp, som nu för sina invånares
tjufaktighet kallas Ladronerna (Tjuföarna)! Men snart uppbröto
de åter från den ogästvänliga stranden och uppnådde den 16 mars
en med praktfull växtlighet beklädd ö, der de landade, uppslogo
tält för de sjuke och erhöllo förfriskningar af grannöarnas invånare,
som der uppehöllo sig för att fiska, Magelhaens gaf ögruppen
namnet Lazarusöarna, en benämning, som sedermera måste vika
för den af Filippinerna. Den förnämste höfdingen på ön lät jemte
ett antal af sina undersåtar döpa sig, och till belöning för hans
villfarighet ville nu Magelhaens tvinga de andra radsjaerne att
erkänna den spanske bundsförvandtens öfverhöghet. Deraf uppkommo
stridigheter, och vid ett ströftåg till Mactan för att kufva de
motspänstige fann Magelhaens, fegt öfvergifven af flertalet af sina
bundsförvandter, den 27 april 1521 tappert kämpande sin död.
Efter Pigafettas berättelse meddela vi här historien om hans död:
»Vi afseglade, berättar denne, vid midnatt, 60 man starka, klädda
i pansar och hjelmar. Den nykristne konungen följde oss med en
mängd beväpnade i 20—30 båtar. Tre timmar före dagningen
ankommo vi till Mactan. Öfverbefälhafvaren lät uppmana
invånarne att underkasta sig. Öborne läto emellertid icke skrämma
sig. De svarade, att de hade lansar lika väl som vi; de begärde
blott, att vi icke måtte angripa dem under natten, emedan de
ännu väntade förstärkning. Men detta var blott en krigslist för
att i mörkret locka oss i de på stranden uppkastade groparna.
Då dagen inbröt, kastade sig 1 500 öbor under härskri öfver oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
