- Project Runeberg -  Upptäckternas bok /
213

(1881) [MARC] Author: Louis Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnas någon röd man på det område, som beherskas af republiken
under stjernbanéret.

Ödet går med snabba steg. Hat mot de inträngda europeerne,
tröghet, som icke är i stånd att ändra det gamla lefnadssättet, och
mången förut okänd last, som nybyggarne först infört i landet, ha
i grund förstört den röda befolkningen, förändrat dess vilda seder
och uråldriga vanor, brutit dess stolthet, frånryckt den dess gamla
besittningar, dess goda rätt till sina fäders jord; europeiska
sjukdomar, i synnerhet kopporna, ha bortryckt millioner af de röda
männen. Hvad som undgick förhärjande farsoters gift, det dukade
under för europeens svärd, bössa, bajonett, och hvad vapnen
skonade, det föll offer för det förfärliga eldvattnet, bränvinet.

Man måste öfvergå Alleghanybergen, segla uppför Mississippi
och genomvandra en sträcka af 400—500 mil ända till foten och
öfver topparna af Klippbergen på andra sidan om den väldiga
Missouri, i fall man vill se rödskinnen ännu i sin ursprungliga
kraft; och för att bevara modet att tränga vidare framåt måste
man söka glömma allt, som man i böcker läst om indiansk
grymhet, om vilda blodbad och gräsliga mordgerningar.

Den röde mannen kan aldrig blifva den hvites vän. Redan nu
äro »blekansigtena» mer än dubbelt så talrika, som indianerne
någonsin varit. Ståtliga städer resa sig på de jagtmarker, i hvilkas
närhet den röde mannens vigvam stod, och plogbillen genomplöjer
en del af de prärier, der ännu för hundra år sedan millioner af
bufflar betade. Öfver de grafvar, som gömma benen af millioner
fordom fria män, trälar den hvite mannen för lifvets förmåner
och njutningar, för det, som han efter sitt sätt att se kallar lif.
Generationer efter generationer af de forna jordegarne ha fallit
offer för en kultur, som den nu varande indianen hvarken har
sinne för eller begrepp om. Endast allt för sant är, att alla
arter af död infördes af blekansigtena till tack derför, att deras
förfäder en gång af rödskinnens stamfader blifvit vänligt mottagna,
»välkomnade med gröna sädesax och undfägnade med pemmikan[1]».
Blott en liten del af den ännu befintliga röda befolkningen
lefver under sina höfdingar i de smygvrår, dit den dragit sig
tillbaka, efter fädrens sätt, utan att låta skrämma sig af
främlingarnes hotelser. Men äfven i deras smygvrår skall kulturen söka
intränga, och om de sätta sig emot civilisationens framsteg, skola
de blifva krossade. At större delen af indianerne hade man
hittills inrymt stora landsträckor, der ingen hvit fick bosätta sig,
så kallade reserver. Der fingo de af Förenta staternas regering
penningar, kläder och lifsmedel; men redan genomskära jernvägar
dessa reserver, och sålunda har den timme slagit, då äfven den


[1] Torkadt och bultadt kött af bisonoxen. Ö:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/upptackt/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free