Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Koloniseringen af Nordamerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midten af sjuttonde århundradet redan uppgick till 20 000 själar.
Staden Baltimore anlades dock först hundra år senare af en
ättling af lord George och bestod 1760 af icke mer än omkring
femtio hus.
Nya Englands stater förkofrades trots alla vedervärdigheter, och
till och med en Charles I:s tyranniska vilja mäktade icke binda
hans folks lust, som dref alla handlingskraftiga, europatrötta
naturer öfver hafvet vester ut.
Af förtrytelse öfver att tusentals politiska och religiösa
tjurhufvuden årligen undandrogo sig hans makt, förbjöd konung Charles I
rent af utvandringen till de transatlantiska vildmarkerna; det
oaktadt lades der mot hans vilja grunden till ett fritt och lyckligare
samhälle. Sålunda vände 1638 mer än 3 000 puritaner ryggen åt
sitt fädernesland och grundade vid Connecticutnoden en koloni,
som de i början kallade Newhaven, hvaraf likväl med tiden
uppstod ett distrikt eller grefskap, som till ära för en af de första
kolonisterne, hvilken förut varit guvernör i Portsmouth i
Hampshire, fick namnet New-Hampshire.
Under republikens tid afstannade visserligen invandringen till de
norra provinserna, men deremot vände sig nu de från sitt
fädernesland fördrifna vännerne till det störtade konungadömet till
de södra kolonierna, Virginia, Maryland och Carolina. Under denna
det engelska Nordamerikas utvecklingstid visade sig allt afgjordare
motsatserna mellan den puritanska norden och den aristokratiska
södern. I den förra fann man en hastigt tillväxande, för sina
friheter svärmande befolkning, trosifrig, ja, ofördragsam, men
arbetsam och obrottsligt fasthållande vid sin förnämsta rätt,
sjelfstyrelsens; — i södern åter ett mycket mera blandadt sällskap: dyrkare
af konungadömet, stödjande sig på förlänade eller ärfda
företrädesrättigheter, mindre böjda för att sjelfva arbeta än låta andra arbeta
for sig. De sist nämda kolonisterne förblefvo mestadels trogna
den engelska högkyrkan, läto sig af Englands krona formligen
belänas med sin jord och iakttogo som kronvasaller den engelska
häfdens grundsatser.
Dessa vid arbete ovana landtadelsmäns gods befolkades
äfvenledes, dock hufvudsakligen med slafvar. Först då jemväl här de
stora landsträckor, till hvilka dessa adliga låntagare förvärfvat
eganderätt, småningom öfvergingo till smärre jordegare, gjorde sig
den frihet, åt hvilken de norra kolonierna hade att glädja sig,
äfvenledes gällande.
Kolonien Marylands uppblomstring led ett afbrott, då de
republikanskt sinnade puritanerne råkade i häftiga misshälligheter med
de kungligt sinnade jordegarne, så att snart alla ordningens band
upplöstes, hvilka först genom en af lordprotektorn Oliver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
