Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sibiriens eröfring af kosackerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara belägen i Kina. Derför förlägger han också den kinesiska
hufvudstaden Kumbalig eller Peking alldeles i dess granskap. På
denna karta synes också redan Hvita hafvet som en arm af Norra
ishafvet. Ryssarne sjelfva visste på den tiden ännu föga om norra
delen af sitt rike, ty staden Kolmogory vid Dvina var den
nordligaste ort, dit de kommo för pelshandelns skull. Hock sträckte
sig deras resor redan ända till Obj, de foro uppför Petsjora,
öfvergingo de uralska bergshöjderna och nedstego i den i Obj
utfallande Sosvas dal. Ända hit ifrån Moskva hade derför de ryska
storfurstarne vid tillfälle utsträckt sitt välde.
På den tiden hade försöken att finna en nordvestlig genomfart
till Indien strandat, och Herbersteins karta, som i Objs lopp
anvisade den direkta vägen till Katai, det vill säga Kina, angaf nu
den riktning, hvari man borde gå framåt. I nordöstlig riktning
således, längs Lapplands kust, ville man framtränga, och det folk,
som här först uppträdde som vägbrytare, var det britiska.
England sökte nya afsättningsvägar för sina alster, som då, i midten
af sextonde århundradet, endast till mycket nedtryckta pris kunde
afyttras på de europeiska marknaderna, der dock, till följd af
inströmningen af ädla metaller från Amerika, alla varors
penningvärde hade stigit.
Den bedagade Caboto, som af de engelska köpmännen
tillfrågats om sin mening, rådde dem då, stödd på de herbersteinska
kartorna, att uppsöka den norra sjövägen till Kina. Man stiftade
1553 i London ett moskovitiskt handelskompani till
upptäckande af nya transmarinska afsättningsvägar för de inhemska
utförselvarorna, men som först den 6 februari 1555 stadfästes af
regeringen. Men redan den 10 maj 1553 lyfte tre små fartyg på
Thames ankar för att upptäcka den nordöstra genomfarten. Man
ville först uppnå det norska fästet Vardöhus, Europas
nordöstligaste kända punkt, och sedan derifrån gemensamt framtränga
vidare. Vid Nordkap blef genom en häftig storm ett fartyg skildt
från de andra, men dessa fortsatte under sir Hugh Willoughbys
befäl sin resa och stötte slutligen på en isbetäckt kust, som
sannolikt hörde till ön Novaja Semlja. Isen hindrade allt ytterligare
framträngande och tvang fartygen att vända om till det ryska
Lapplands öde kuster, der två år derefter ryska fiskare anträffade
liken af Willoughby och hela besättningen, som der omkommit af
köld och hunger. Het tredje, från dem skilda fartyget under
Richard Chancellors befäl kom under sin nordliga kosa, såsom
redogörelsen säger, »till en obekant trakt af verlden och så långt,
att det slutligen icke mera var någon natt, utan alltid ljus och
solsken öfver det väldiga hafvet». Man kom slutligen till Hvita
hafvet och vid mynningen af Dvina till ett kloster, på det ställe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
