Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sibiriens eröfring af kosackerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sökte göra sin lycka, för att låta upptaga sig bland deras
krigsförfarna manskap. Storartade beställningar af krigsmaterial
gjordes hos de ryska vapensmederne; kolonister och handtverkare
ditkallades, och i de fordom öde nejderna vid Urals vestra
sluttning rådde snart ett rörligt lif. Der ljöd yxan och drog plogen
sina fåror, der betade talrika hjordar, och åtföljda af beväpnade,
redo de stroganofska handelsombuden öster ut för att åter hemföra
pelsverk till de pallisaderade ostrogerna, Det goda efterdöme,
som Ivan gifvit genom inkallande af tyska handtverkare och
läromästare, följdes äfven af hans undersåtar, Stroganofarne.
Då sågo väl tyskarne för första gången det vilda Ural och de
främmande folk, som bo vid dess fot, ty Stroganofarnes
handelsombud, deras »väblar», som inöfvade trupperna,
korrespondenterne, som hade att föra räkenskaperna i faktorierna,
tjenstemännen och kassörerne tillhörde nästan uteslutande denna nation. Och
dessa flitiga, ärliga män motsvarade sin uppgift. Den ordning, som
af dem infördes, den verksamhet, som röjde sig i alla riktningar,
bidrogo icke litet till de stora framgångar, som krönte
Stroganofarnes verk. Vid Tsjussovajas utlopp i Kama uppstod 1558 den
lilla staden Rankor, längre upp i dess källtrakt 1564 det fasta
Kergedan, och mellan dem båda sträckte sig en lång rad af
befästa blockhus, magasin och vapenplatser. Den lilla hären var icke
syslolös, ty allt afundsjukare blefvo de angränsande folken, allt
ovilligare buro de det ryska oket. År 1572 utbröt ett stort
uppror af tsjeremisserne, ostjäkerne och basjkirerne, som på snabba
springare, väpnade med pil och båge, stormade löst mot
främlingarne, men tillbakakastades med blodiga hufvuden och bragtes till
lugn. Nordöstra delen af Ryssland var sålunda i goda händer;
allt jemt nya välgerningar hopade tsar Ivan på de mäktiga
köpmännen, som så förträffligt förstodo att förena handelns intressen
med statens politik.
Men dessa strider voro blott förspelet till större bragder, som
skulle föra dem öfver Ural.
I södra Sibirien, i närheten af det nu varande Urga, låg den
af ålder berömda mongoliska hufvudstaden Karakorum. Der
tronade i slutet af tolfte och början af trettonde århundradet
Dsjingis-kan, den gamla verldens fasa. Liksom en hvirfvelvind reste sig,
drifvet af sin demon, mongolernes folk och blef en
verldsförhärjande makt. Asiens och östra Europas kultur dukade under för
dessa vilda horder, som brusade fram ur inre Asiens ökenhaf
och utgöto sig ända till Oder i vester, ända till Japanska hafvet
i öster och på samma gång strömmade fram från Persiska viken
ända till Ishafvet. Efter den väldige verldsstormarens död
sönderföll det ofantliga riket, som saknade inre fasthet, i särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
