Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Sibiriens eröfring af kosackerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byte. Den nyvaknade handelsförbindelsen med Ryssland och
syd-östern var riktigt i deras smak, ty nu vinkade rikt byte, och
steppfolket vid Don dröjde icke att kasta sig öfver karavanerna, Blott
en kort tid kunde de ostördt drifva sitt ofog, ty det förgrymmade
Ivan, lejonet i Moskvas Kreml, och han sände sina väl
organiserade strelitser mot de lätta ryttarskarorna, hvilka för dem
skingrades som agnar för vinden och som flyktingar utgöto sig öfver de
kringliggande områdena.
Det allra största motståndet gjorde dock Jermak Timofejef,
som hade att befalla öfver 6 000 djerfva kosacker. Han visste,
att hans lif stode på spel, om han fölle i tsarens händer, och
denna utsigt dref honom till ett tåg eller snarare till en handling
af förtviflan. Hvart skulle han vända sig? Från vester framträngde
Ivans strelitser, i söder lågo Svarta hafvet och Kaukasus’ ismur
med sina krigiska bergfolk, i öster det vida Kaspiska hafvet och
halft obekanta land; endast i norr tycktes en gnista af hopp glimma.
Der stodo som sjelfständiga herskare, rika och aktade, Stroganofarne,
som just då arbetade på att fullständiga sin här och behöfde
dugliga krafter. Dit kände sig Jermak dragen; hastigt var hans folk
redo att följa honom. Kosackerne svängde sig upp på sina snabba
hästar, Jermak i spetsen för skaran. Längs Volga gick tåget mot
norden; i trakten af Simbirsk summo de djerfva männen på sina
trogna springare öfver den strida floden. De kommo till Kama
och rönte gästfritt mottagande hos de likt furstar styrande
köpmännen.
Men icke för syslolös hvila, for vederqvickelse efter krigets
strapatser hade Jermak kommit hit. Hans törst efter bragder,
hans lust för äfventyr drefvo honom vidare; hvila ej ville den
stridsöfvade armen. Snart skulle äfven tillfälle yppas till stort,
blodigt arbete, ty kanen Kutsjum hade just satt nya ströftåg i
gång mot Stroganofarne och samtidigt gjort sig hatad af sina
undersåtar genom den fanatiska ifver, hvarmed han ville påtvinga dem
Koran, icke mindre än genom sitt förtryck. Härpå bygde Jermak
sin plan. Bakom honom, så slöt han, stod Ivan den grymme, som
skulle låta hänga honom, om han finge tag i honom; framför honom
stod Kutsjum, som herskade öfver missnöjde, men i hvars land
dyrbara sobelskinn i mängd voro att vinna som byte. Tillbaka
kunde Jermak icke komma, framåt hette det således.
Stroganofarne å sin sida hade goda skäl att främja företaget, som alldeles
passade in med deras politik. Lyckades det, så vore de med Kutsjum
qvitt sin värste fiende och kunde med säkerhet räkna på, att den
då allt mera uppblomstrande pelshandeln skulle taga vägen genom
deras händer. Ginge deremot företaget olyckligt, så hade de
ingenting förlorat och vore befriade från gästen Jermak, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
