Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktlösa, försökte holländarne den redan bekanta vägen kring
Godahoppsudden. Redan under kriget med spaniorerne hade
holländarne utrustat hela eskadrar för att på hafvet uppsöka och
borttaga deras fartyg samt öfverfalla och brandskatta deras
sjöstäder.
Dervid kommo de äfven till Indien. Bland de män, som först
beträdde vägen dit, må i synnerhet nämnas Dirk Gerritsz. I
början hofmästare hos erkebiskop da Fonseca, bereste han sedan
med sin vän Huigen van Linschooten malabariska kusten, kom till
Macao och Japan samt till några större öar i arkipelagen och
nedskref alla sina med skarpblick gjorda iakttagelser. Medan dessa
båda män offentliggjorde dem, stälde sig Cornelis Houtman,
hvilken förut liksom Gerritsz i portugisisk tjenst lärt känna de
indiska farvattnen, år 1595 i spetsen för en af fyra fartyg
bestående, till Indien bestämd expedition. Houtman hade af det i
Holland verkande sällskapet »van Verre» (Långt bort) fått till
föreskrift att i etnografiskt och geografiskt afseende utforska en del
af Ostindiens land och om möjligt knyta handelsförbindelser med
några folk derstädes. Houtman landade 1596 i Bantam på Javas
Sydvestra kust, besökte sedan Dsjakatra (det nu varande Batavia)
äfvensom staden Surabaja och öarna Bali och Lombok. Sedan
han genom strider och andra tillfälligheter förlorat två fartyg och
två tredjedelar af besättningen, kom han (1597) med de
återstående båda fartygen, rikt lastade med kryddor, tillbaka till Texel
i Nordhollahd. Kunde ock denna första färd till Ostindien
ingalunda kallas lycklig, hade man dock vunnit öfvertygelse om
möjligheten af en kolonisering af Indien och ett inledande af
handelsförbindelser med detta land. På grund af de fiendtliga
förhållandena till spaniorerne och portugiserne tänkte nederländarne med
allvar på att omkring Sydamerikas södra udde uppsöka en sjöväg
till Indien. Två fartyg utsändes 1615 för detta ändamål; de kommo
först till den sydligaste Falklandsön, som de till ära för sin kaptens
fädernestad kallade Cap Horn (Hoorn), foro sedan genom åtskilliga
australiska ögrupper och kommo slutligen till Indien; dock var
vägen alldeles icke kortare än den dittills vanliga. Äfven senare,
då holländarne slutligen fattat fast fot på Sundaöarna, vågade de
en tid bortåt icke lägga till vid de afrikanska mellanplatserna och
Främre Indien, utan måste utom passadvindens område längre
söder ut uppsöka Indiska hafvets vestliga vindar. Deraf kom det
sig, att deras indiefarare äfven snart upptäckte kusterna af
Australien, hvars fastland man kallade Nya Holland.
Portugisernes makt visade sig i Indien ingalunda så farlig, som
man i början trodde, ty de måste fördela sin flotta på många
punkter af sina spridda besittningar, och härigenom gafs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
