Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det gamla javanska kejsardömet. Under det Maduras norra
kust löper i nästan rak linie, förete Javas ytterlinier många
rätvinkliga inböjningar; blott i vestra och norra delen äro deremot
vikar och små bugter talrika.
Då europeerne först besökte Java, stod hela ön under en enda
herskare; före den tiden var dock landet deladt i två af hvarandra
oberoende hälfter, som stodo under egna regeringar. Denna delning
i Ost- och Vestjava har till namnet bibehållit sig ända intill denna
dag, och äfven befolkningen och språket i de båda hälfterna afvika
från hvarandra. Såsom Java betecknas blott den östra delen,
medan man kallar den vestra Sunda. Midt i södra delen af ön
föra de båda af holländarne beroende inhemska furstarne sin
skenregering. I Surakarta vid Solofloden herskar öfver ett område
af 70 qv.-mil susuhunanen och i Dsjokdsjokarta nära södra
kusten, i den gamla provinsen Mataram, en sultan eller konung,
hvars länsvälde sträcker sig öfver 36 qv.-mil.
Javas bästa hamn, Surabaja, vid östra kusten, med öfver 51 000
invånare, är genom den framför liggande ön Madura förträffligt
skyddad mot vind och vågor samt kan till följd af sin bredd och
rymlighet beqvämt hysa en hel flotta. Mindre god som hamn är
redden vid Batavia, hela den nederländska öns hufvudstad, som
räknar vid pass 70 000 invånare och äfven synes instängd genom några
små öar. Härtill kommer hamnen vid Samarang. Norra kusten
är för öfrigt rik på naturliga hamnar, i hvilka fartyg under alla
årstider kunna finna god ankargrund och drifva handel. Södra
kusten, som är utsatt för Indiska hafvets mot den samma sig
brytande böljslag, besökes mera sällan af fartyg.
Den, som från kusten framtränger till det inre af landet,
öfverraskas af den väldiga klippteater, som i djerfva och framspringande
former höjer sig framför honom. I oafbruten följd radar sig berg
vid berg, alla af vulkaniskt ursprung och från 500—3 500 meter
höga. I vester, i Bantam, påträffar man först Grunong-Karang
(gunong betyder berg), som, fastän lägre än de flesta andra toppar
på ön, dock är synligt långt ut i hafvet och tjenar de sjöfarande
till landkänning. Dertill sluter sig Salakberget med Gredek och
Pangerango söder om Batavia; tydligt ser man deras spetsar från
stadens gator, och för den blå färg, som ständigt utmärker dem, har
man gifvit dem namnet Blå bergen.
Från östra delen af Grede klyfva sig de vulkaniska kägelbergen
i två särskilda grenar, af hvilka den ena drager sig söder ut, medan
den andra fortlöper i östlig riktning. Det högsta, ännu som
vulkan verksamma berget är Grunong-Semeru (3 600 meter).
Utom dessa stora vulkaniska bergkedjor eger Java ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
