Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Java. Ris, som förekommer i mer än hundra afarter, är öns
vigtigaste sädesslag. Majs och bönor (katsjang) äro likaledes
omtyckta näringsmedel för infödingarne. Sockerröret, kaffe, te,
peppar, indigo, tobak, vanilj odlas i stor omfattning. Kokospalmerna
lemna sina nötter, den javanska potatisen (ocymum tuberosum),
dioscorea och arum sina närande rötter. Maniokväxten (iatropha
manihot) växer vild öfver allt vid vägarna. Intet land på jorden
går upp mot Java i fråga om saftiga och välsmakande frukter.
Lika så är ingen brist på kraftiga läkedomsörter. Till de inhemska
medicinalväxterna har nyligen kommit äfven den värdefulla, kinin
lemnande cinchona, som med framgång odlas. En mängd växter
lemnar trådämnen till tåg, mattor och flätverk,
pappersmulbärsträdet sin bark till papperstillverkning; på färgämnen, i synnerhet
indigo, är det ingen brist; de storartade skogarna äro en
outtömlig källa för det bästa bygnadsvirke, hvaribland tekträdets smärta
och fasta stammar intaga främsta rummet. Icke heller få vi glömma
det på Java så ovanligt rikt förekommande bamburöret, hvars
användning är mycket mångfaldig. Såpträdets frukter kunna
användas till tvättning; gummiträdet lemnar den elastiska, nu på
mångfaldigt sätt begagnade kautsjun. Dammarträdet är af oskattbart
värde för sitt hartsämne, enär deraf beredes en bland de finaste
fernissor. De flesta och dyrbaraste kryddor äro inhemska på Java
eller odlas åtminstone der, såsom kanel och muskott. Teodlingen
ombesörjes af kineser; äfven vinrankan trifves. Bland giftväxterna
är upasträdet vida och på fabelaktigt sätt beryktadt. Berättelserna
derom äro dels blotta dikter, dels grunda de sig på
sammanblandning af olika saker. Om man gör en inskärning i upasträdets bark,
utflyter en mjölklik saft, som i luften hårdnar och blir brun.
Kommer denna saft i beröring med huden, så äro de outeblifliga
följderna stora blåsor och smärtsamma bölder. Men omedelbart
dödande verkar saften endast då, när den kommer i blodet. Af den
bereder malajerne pilgiftet. Men liksom eldgeväret allt mer och
mer undantränger pilarna, så undantränger det naturligtvis också
deras gift — nu betjena sig deraf blott vildarne i de vilda
bergen i öns inre. Men med giftdalarna eller dödens dalar har
upasträdet ingenting att skaffa: det växer bredvid tusentals andra
nyttiga träd utan skada hvarken för dem eller för djur och menniskor.
Men liksom i Hundgrottan vid Napoli och i Dunstgrottan vid
Pyrmont hvar och en, som närmar sitt hufvud till marken,
öfverraskas af en oundviklig död af qväfning, så finnas äfven på Java
ställen, som visa samma företeelser, emedan orsakerna äro de samma.
Här som der utdunstar nämligen marken kolsyregas, som till följd
af sin tyngd blott långsamt sprider sig i luften och derför alltid
finnes hopad i ett icke synnerligt högt lager omedelbart öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
