Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste upptagas, men de komma efter hand i dagen, hundra tusen
menniskor äro år ut och år in syselsatta i Victorias minor, och
utbytet af guld belöper sig årligen till minst 125 millioner kronor
endast i denna koloni. Men till icke stort mindre torde man få
uppskatta afkastningen af guldgruvorna i New-South-Wales, och
i sjelfva verket lemnar Australien sedan mer än ett årtiondo
tillbaka hälften af det guld, som årligen för första
gången kommer i marknaden.
Det var den 15 maj 1851, som Sidney Morning Herald
meddelade den första underrättelsen om upptäckten af guld vid
Sommerhill-creek, nära Bathurst. En kolonist vid namn
Hargreaves, som kort förut återkommit från California och
öfverraskats af den stora likheten mellan klippbildningen i trakten af
Batlmrst och den vid Californias guldgrufvor, hade derpå anstalt
undersökningar och gjort denna stora upptäckt. Emellertid är det
en verklighet, att guld anträffats i Australien redan långt förut,
Redan på den tid, då vägen öfver Blå bergen (jfr afb. s. 296)
bygdes, således 1814 eller 1815, påstod sig en straffånge, som arbetade
på denna väg, ha funnit ett stycke guld. Men då inga flere sådana
stycken lågo vid den af honom som fyndort angifna platsen och detta
föreföll officeren eller uppsyningsmannen besynnerligt, beskylde man
karlen för att sjelf ha åstadkommit guldet af stulna och nedsmälta
ur, kedjor och dylikt och pryglade honom.
På tjugutalet anträffade fårherdar åtskilliga gånger guldstycken,
och det är märkvärdigt nog, att man då icke egnade någon större
uppmärksamhet åt denna sak. Särskildt hade Mac Gregor, en för
detta fånge, då och då hittat guldstycken, när han var herde i
Wellingtondistriktet; han befann sig i bysättningshäktet i Sidney,
just då guldfebern 1851 kom till utbrott. Ett sällskap, som stod
i begrepp att bryta upp till minorna, erbjöd sig att betala hans
skulder, om han ville förbinda sig att under en viss tid
understödja det vid guldgräfning på hans gamla platser. Naturligtvis
gick Mac Gregor in på kontraktet, men då han väl en gång
var bland bergen, begaf han sig nattetid derifrån och uppsökte
sannolikt ensam sina »gamla platser».
Under guvernör Gipps’ förvaltning förevisades i Melbourne af
grefve Strzelecki guldhaltiga qvartsstycken, som han funnit under
sina Utflygter i landet, och guvernören uppmanades att låta en
mineralog anställa närmare undersökningar. Men Gipps fruktade
de stora oroligheter, som upptäckten af guld lätt skulle kunna
framkalla i förbrytarkolonien; han bad således grefven förtiga saken,
och denne ingick på guvernörens önskan. Två år senare måste
samme guvernör ännu än gång göra sig mycken möda, för att
hemligheten om tillvaron af guld i bergen vid Bathurst skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
