Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort en rätt vacker början i att lära. Den fördelaktiga skildring,
som Wilson gjorde af öborne, stod dock i bjert motsägelse till
de beskrifningar, som lemnades af spaniorer, briter och
nordamerikaner, som sedan besökt ön. I senaste tid ha grundligare
meddelanden om denna ögrupp lemnats af professor Karl
Semper i Wurzburg, som längre tid uppehållit sig på Pelewöarna.
Han bekräftar i allmänhet Wilsons omdöme och skildrar
infödingarne som välartade, tacksamma, gästvänliga och mycket
fridsamma menniskor. Den, som haft att beklaga sig öfver dem, lär
väl genom sitt råa uppträdande och sina oförsvarliga tilltag sjelf
varit skuld till, att öborne uppförde sig annorlunda.
Seglar man från Pelewöarna vester ut, så kommer man till de
egentliga Karolinerna eller Nya Filippinerna, en nära 400
mil lång arkipelag med lika så många helt små öar, som åter
igen bilda fyra särskilda grupper. Fastän redan 1686 till en ringa
del upptäckta af den spanske kaptenen Lazeano, ha de dock först
blifvit bekanta genom sjöfarare i vårt århundrade, genom Duperrey
och Dumont d’Urville, men i synnerhet genom den ryske
kaptenen Lütke, som under sin resa omkring jorden 1826—1829
ett halft år syselsatte sig med att noga undersöka dessa öar.
Hans arbete är så förträffligt, att vi icke ha något öområde i
Söderhafvet, som blifvit utforskadt med sådan utförlighet och
noggranhet som Karolinerna, och den ryska marinen tillkommer den
äran att först ha beträdt detta verksamhetsområde. Öarna äro
dels högre, dels lägre. De förra ha mestadels uppstått genom
vulkaner eller jordbäfningar och utmärka sig genom höga berg,
som äro bevuxna med täta skogar, så att invånarne mera lefva
vid stranden och blott sällan intränga i skogarnas hemlighetsfulla
dunkel. Märkvärdig är deremot de lägre öarnas daning, och vi
kunna icke underlåta att meddela något derom, innan vi tala om
invånarne.
De låga öarna äro korallbildningar och bestå af idel öringar och
ökedjor, hvilka som berg och bergsträckor, delvis till och med som
fordom eldsprutande berg stego upp nästan till vattenbrynet. På
deras väggar fäste sig polyper, och ehuru dessa äro blott små och
obetydliga, äro de dock så talrika, att de under årtusendens lopp
genom vidfästande af sina kalkaktiga stammar allt mer och mer
höja de under hafvet liggande bergsträckorna, tills dessa slutligen
till följd af hafsbottnens allmänna höjning likaledes skjuta upp
som ref och öar samt bilda hela klippkedjor eller omätligt
stora underhafsbankar, hvilkas utsträckning oupphörligt tilltager
genom uppkomsten af nya djur, som fortsätta de gamlas
bygnad. Sålunda fortfar den ena kolonien att bygga på den andra,
den förstas omhölje förblir oskadadt och tjenar till grundval för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
