Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som skiljemynt har man stycken af vid pass ett femöres storlek
eller perlmusleskal.
Om man, följande utefter den långa raden af Karolinerna,
fortsätter sin resa ännu längre åt öster, kommer man till Lord
Mulgraves arkipelag, som åter sönderfaller i en nordlig grupp,
Marshalls-, och en sydlig, Grilberts- (Kingsmill-)öarna. Första
upptäckten gjordes redan 1529 af Spanioren Saavedra, och det
genom en tillfällighet, tills de engelska sjöfararne Gilbert och
Marshall återfunno dem. I synnerhet ha de blifvit bekanta
genom den ryske kaptenen Kotzebue och hans följeslagare,
skalden Chamisso, hvilka båda gjorde en ytterst intagande
skildring af de älskvärda invånarne, särdeles af dem på Radak.
Folket syntes sjöfararne vänligt och menlöst, muntert, stämdt for
glädtighet och sällskaplighet, klokt och sinnrikt. Efter
öfvervinnandet af den första farhågan för ryssarnes öfverlägsenhet, kom
man dem vänskapligt till möte, var aldrig påflugen och besvärlig;
eganderätten var aktad, af stöld intet spår. Då Kotzebue 1817
uppehöll sig flere veckor på Ralicköarna, isynnerhet Otdia, slöto
sig höfdingen Rarick och en annan invånare, Lagediak, nära
till honom. Den senare, som äfven bar namnet Kadu, hade fattat
sådan kärlek för Kotzebue, att han icke mer ville skiljas från
honom. Han utförde verkligen sitt beslut, skickade sig på det
ryska fartyget så hyfsadt och sedigt, som om han redan länge
umgåtts med bildade menniskor, och vann allas kärlek. Kadu
gjorde med Kotzebue resan till Unalasjka och ända till
Beringssundet; men då fartygen åter foro söder ut och anlöpte
Sandwichs-öarna, och då tropikernas invånare efter nordens köld och dess
dverglika träd här å nyo fick skåda hemlandets palmer, blef han
så glad öfver deras åsyn, att hemlängtan vaknade med all sin
makt och han mot slutet af 1817 återvände till Otdia. Af
Kotzebue fick han rika skänker, men vid afskedet tycktes Kadu först
riktigt känna, huru svår skilsmässan från hans ryske vän skulle
blifva för honom. Han grät som ett barn och bad dem enträget
komma igen. Med innerlighet slöt han sig till Kotzebue och
frågade ofta, om han verkligen skulle komma tillbaka. Män,
qvinnor och barn följde de bortresande till slupen, och sedan de stött
ut från land, satte sig öborne på stranden och uppstämde en sång,
hvari vännernes namn ofta förekommo. Med kikaren kunde man
ännu se Kadu jemte några andra sitta utanför Raricks hydda och
blicka efter fartyget. Den hvita skjortan röjde honom, och han
viftade med en näsduk, så länge man var i stånd att urskilja honom.
Åtta år senare kom Kotzebue på sin andra resa omkring
verlden åter till Otdia. Först blefvo infödingarne bestörta och flydde,
men med tre andra följeslagare steg han genast i en båt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
