Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XII. Australien och den oceaniska överlden
- 2. Den oceaniska överlden
- XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europeisk odling och sed skall allestädes utbreda sina välsignelser
och med den skönaste framgång kröna de mäns sträfvanden, som
på sina upptäcktsresor icke skydde mödor och faror, ja, sjelfva
döden. Sker detta, så eröfrar nittonde århundradet det, som det
adertonde blott mäktade upptäcka.
*
XIII.
Upptäckten af norra och södra polarlanden.
Sökandet efter en nordvestlig och nordöstlig genomfart i 16:e —18:e århundradet
Parrys och John Ross’ resor. Upptäckten af den magnetiska nordpolen. Franklins
expeditioner och upptäckten af den nordvestra genomfarten. Nordhafsfärderna i
nyaste tid. Resorna till sydpolen. Nordenskiölds upptäckt af den nordöstra
genomfarten. Asiens kringsegling.
Om vi ock finna det ganska väl begripligt, att för de ofvan skildrade
upptäcktsfärderna män stått att finna, enär de lofvade utsigt till rik
vinst, måste det nästan väcka vår förvåning, att den djerfve sjöfararens
blick alltid på nytt riktades äfven till de trakter, som läto vänta föga
vinst, men desto mera mödor och faror, till den höga nordens
isomgärdade land, som, ehuru mycket efterfikade och mycket
besökta, dock icke förunna menniskan någon varaktig stad. Men
ju mera afvärjande och fiendtligt naturen i dessa trakter förhåller
sig mot menniskan, desto ifrigare har hon sträfvat att sätta sin
fot äfven dit. De nord- och sydpolsfärder, som just under de
sista årtiondena trots så många misslyckade företag satts i verket,
gifva oss ett vackert vitnesbörd om kraften hos menniskoanden,
hvilken försöker att intränga till och med i naturens inre.
Forntiden, för hvilken så månget område af jorden förblifvit
outforskadt, hade ännu ingen kännedom om de i den höga norden
belägna landen. Endast Pyteas från Massilia torde måhända ha
kommit till den yttersta gränsen, ända till Tule (Island). Man
talade väl om kalla bergland vid Skytiska oceanen, men utan att
anställa mer än gissningar om dem. Men så snart nordmännen
från de skandinaviska kusterna kommo ned till sydligare bredder,
blef äfven kännedomen om de nordliga landen klarare och
bestämdare. De djerfva vikingarnes kölar plöjde hafvet åt alla håll. Vi
ha förut omtalat, att Nadd-Odd skall ha varit den förste, som
landade vid den isländska kusten, och att många af hans
stamförvandter följde efter honom och derifrån upptäckte Grönland.
En af de djerfvaste nordlandsfararne, Ottar, hvilken bodde på
Hålogaland vid yttersta gränsen af nordmännens boningsplatser i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/upptackt/0364.html
