Upptäckternas bok / 365 (1881) Author: Louis Thomas Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så mödosam, att Parry såg sig tvungen att i den låta såga en
kanal för att bringa sina fartyg i säkerhet, Denna kanal blef en
vinterhamn, hvari Parry med sina 93 följeslagare måste stanna
åtta månader. Han vidtog genast alla förberedelser för att utan
skada kunna uthärda vinterkölden. Fartygen försågos med tak,
tågverk och segel fördes i land för att vinna så mycket utrymme
som möjligt för matroserne att röra sig på. Man sörjde för den
största ordning och renlighet äfvensom för ständig, tillräcklig
syselsättning, så att man icke synnerligt kände hvarken ledsnad
eller den starka kölden, som den 16 februari 1820 steg till
38 2/3 ° R Först den 31 juli lossades fartygen ur sina fjettrar och
fortsatte sin vestliga färd, men längre mot vester och sydvest var
hafvet så fullt af isfält, att
Parry förtviflade om
möjligheten af en genomfart till
Beringssundet; han vände om
och hade den lyckan att i
slutet af oktober återföra hela
sin besättning lika frisk och
sund, som den farit ut, men
den nordvestra genomfarten
hade äfven han förgäfves sökt.

133. Sir John Franklin.

Nästan vid samma tid, från
1819 till 1822, företogo John
Franklin och John
Richardson under de
oerhördaste försakelser en expedition
till lands ända till polarhafvets
kust för att om möjligt
sammanträffa med Parrys
expedition och i förening med denna
undersöka kusterna vester om
Copperminefloden. Franklin begaf sig till Athabascasjön och
derifrån till Fort Providence vid Stora Slafsjön, der han tog
indianska vägvisare. Följande Coppermineflodens lopp, kommo de
resande efter en lång och besvärlig färd i juni 1821 till polarhafvet.
Franklin sökte att på bräckliga båtar, de enda, han kunde förfoga
öfver, uppnå Hudsonsbay i öster och upptäckte en mängd öar,
vikar och sund, men måste dock efter 42 dagars hafsfärd besluta
sig att vända om. Den yttersta punkt, som man nådde, kallade
han Point Turnagain (Cap Vänd om), på omkring 92 ° östlig längd
från Ferro.

Den franklinska expeditionens återfärd utgör väl den på lidanden
och mödor rikaste resa, som hittills företagits i dessa trakter. Först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>