Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eskimåer vid Pellybay, att omkring 40 hvita män på våren 1850
färdats öfver King Williams ö söder ut till Stora fiskfloden.
»Genom tecken, tillade de, gåfvo de oss att förstå, att deras fartyg
sönderslagits i isen; alla, med undantag af anföraren, voro i ett
eländigt tillstånd och ledo brist på lifsmedel. Några veckor
derefter funno vi tretio lik af hvita män vid det amerikanska
fastlandets kust, en styf dagsresa nordvest om en stor flod, och fem
andra på en närbelägen ö.» Dessa underrättelser, huru sannolika
de än läto, mottog likväl dr Rae med misstroende, enär man blott
allt för ofta erfarit eskimåernes egenhet att tala så, som man
önskade. Det oaktadt begaf han sig till den uppgifna
skådeplatsen för olyckan, och dervid blef han, ju längre han kom, desto
säkrare på, att uppgifterna voro grundade. Hos dessa infödingar
fann han en mängd föremål, som otvifvelaktigt tillhört Erebus
och Terror samt deras besättning: delar af ur, kompasser, kikare,
bössor, skedar och gafflar af silfver, desslikes små silfverplåtar,
som ännu buro Franklins och hans följeslagares namn och vapen.
Med dessa af eskimåerne inköpta saker infann sig dr Rae den
22 oktober 1854 i britiska amiralitetets embetsboning och väckte
genom sitt oväntade budskap det största uppseende, enär man
förmodade, att Franklin omkommit under de högsta
breddgraderna. Nya expeditioner utrustades, men först kapten
M’Clintock var det förbehållet att lösa den invecklade knuten af detta
sorgliga olycksöde.
Franklins enka och hans vänner förenade sig, köpte ett fartyg
och utrustade det med bidrag af den britiska regeringen för att
erhålla den sista säkra underrättelsen om besättningen på Erebus
och Terror. De skickligaste officerare anmälde sig till att föra
det, och dertill valde man den med polartrakternas natur förtrogne
kapten M’Clintock. Den 1 juli 1857 lemnade han England,
rikligt provianterad för flere år, for till Baffinsbay och blef här redan
den 18 augusti instängd af isen och qvarhållen till den 25 april
1858. Fartyget, som åter blifvit flott, kom ända till
Lancastersundets inlopp, men der hindrade väldiga ismassor färdens
fortsättning, tills det i augusti lyckades att framtränga vester ut och
genom Prince-Regents sund komma till Bellotsundet. Här måste
fartyget vända om och taga vinterqvarter norr om
Boothialandet. På våren 1859 uppbröt man i tre slädexpeditioner,
af hvilka den ena under M’Clintock, den andra under
löjtnant Hobson undersökte allt land längs Boothias vestra kust
ända ned till King Williams ö, medan den tredje expeditionen
under kapten Young genomforskade Prinsens af Wales land. Hos
eskimåerne fann man mångahanda saker, som tillhört de förlorade
fartygen, och fick veta, att det ena fartyget sjunkit, hvaremot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
