Upptäckternas bok / 386 (1881) Author: Louis Thomas Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till 81° 42’ n. br. och uppnådde således den nordligaste punkt,
till hvilken man framträngt i dessa trakter, Redan sedan många
år tillbaka hade norska skeppare idkat en gifvande hvalfångst
i dessa nejder och af detta skäl ofta besökt i synnerhet öns
nordvestra udde, Hakleyt-head. Der fann man hafvet isfriare än
annanstädes på samma bredd, hvilket har sin grund deri, att
vestkusten ännu nås af utgivningarna från den varma golfströmmen.
Redan ha talrika öfvervintringar egt rum derstädes, på flere ställen
har man uppfört vinterhyddor eller stenpyramider, i eller under
hvilka man nedlagt elddon, yxor, små mjöl- och ammunitionsförråd,
kokkärl, salt, ja, till och med båtar. Alla besättningar hålla
strängt på, att dessa saker icke borttagas, utan blott i yttersta
nödfall anlitas och förbrukas. Genom de svenska forskningsresorna

142. Ångfartyget Sofia vid polcirkeln.

till Spetsbergen har äfven visat sig, att ön är särdeles rik på
stenkol, hvilken upptäckt synes blifva af synnerligt stor vigt för
framtida polarresor medelst ångfartyg. I nyare tid (1870—1871) hafva
utom svenskarne äfven två tyskar, den berömde afrikaresanden
Heuglin och grefve von Waldburg-Zeil, företagit en af betydande
resultat åtföljd upptäcktsresa till östra Spetsbergen. Sällan
uppträder den arktiska naturen så storartad och praktfull som i öns
talrika vikar, i synnerhet i Engelsmännens vik, och trots de höga
breddgraderna finnes här ännu en djur- och växtrikedom, som man
eljest förgäfves söker under samma bredd.

Om det också var ganska naturligt, att hos engelsmännen, sedan
ända till 1858 så mycket blifvit uträttadt, efter denna tid någon
hvila inträdde, blef dock färden till nordpolen mycket snart åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>