- Project Runeberg -  Upptäckternas bok /
387

(1881) [MARC] Author: Louis Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bragt på tal. År 1865 framlade kapten Sherard Osborne för
amiralitetet en plan att genom Kennedykanalen, den norra
förträngningen af Smiths sund, närma sig polen och att, allt efter
sig företeende omständigheter, antingen medelst fartyg eller slädar
genomforska den återstående sträckan. Men under det man på
länge icke kunde enas om utförandet, så att företaget slutligen
icke blef af, hade den amerikanske hvalfångaren Long den 14
augusti 1867, kommande från Berings sund, under 70¾ ° n. br.
upptäckt en kust, som han till den ryske amiralen Vrangels ära
kallade Vrangels land. Dock hade landet eller ön redan 1849
setts och bestämts af Kellet. På Grönland försökte den
alpkunnige engelsmannen Whymper att genomforska de vidsträckta
glaciererna, och den redan bekante dr Hayes arbetade allt jemt på
att i dessa trakter närma sig nordpolen.

Med outtröttlig ifver har äfven amerikanen Hall följt den
franklinska expeditionens spår och under fleråriga resor
genomforskat så väl Frobisher- som Repulsebay samt dervid fått
kännedom om, att de sista medlemmarne af Franklins expedition,
kapten Crozier och en annan man, först 1864 skola ha dött på ön
Southampton i Hudsonsbay.

Först i nyare tid ha äfven tyskarne tagit del i lösningen af
uppgiften att upptäcka nordpolen. Då från England genom Osborne
en ny väckelse till verkliga upptäckter utgick, beslöt äfven den
utmärkte geografen, professorn dr A. Petermann att i samma anda
lifva det tyska folket för denna angelägenhet. Efter många
ansträngningar hade det slutligen lyckats honom att anskaffa de
nödiga penningmedlen och utsända ett fartyg. En befälhafvare för
denna expedition fann man i Karl Koldewey, en, ehuru ännu
ung, dock mycket erfaren och så väl praktiskt som teoretiskt
bildad sjöman, vid hvars sida stodo som öfverstyrman Richard
Hildebrandt
från Magdeburg och som understyrman holsteinaren
Sengstake; inalles bestod bemanningen af 13 personer. Jakten,
af omkring 80 tons drägtighet, var rikligt försedd med proviant
för tolf månader och väl utrustad med allt erforderligt för att så
väl kunna genomtränga isen som ock anställa vetenskapliga
iakttagelser. Den 24 maj 1868 på eftermiddagen anträdde fartyget
Germania, deklareradt som Grönland, sin färd från Bergen.
Besättningen var lifvad af det bästa mod, och fartyget flög som en
fiskmås öfver hafvet. Den 4 juni träffade man under 74 ° 32 ’ n. br.
och 6 ° 7 ’ v. l. från Ferro de första isskollorna, som höllo ända
till 4 meter i genomskärning. Då en öppen vattenväg visade sig,
inträngde man i isen, och den 16 juni kom Grönlands kust
tydligt i sigte. Försöket att uppnå land misslyckades, emedan isen
packat sig så nära intill kusten och i sådana massor, att det icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/upptackt/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free