Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nordöstra genomfartens upptäckt (Tillägg af öfversättaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom hvilka Vega måste boxa, spränga eller hugga sig fram, och
det gick, men fort gick det icke. Slutligen fängslas hon dock vid
Nordcaps berguddar af väldiga isberg, mot hvilka hon är vanmäktig.
Den 18 september på middagen skingras likväl isen något och
Vega går åter framåt, men stöter i aftonens mörker på grund, der
hon får sitta till klockan 4 på morgonen. Loss derifrån, ilar hon
den dagen 50 engelska mil framåt, men de följande dagarna går det
mycket långsamt. Berings sund — dit var det blott 120 engelska mil
qvar af den 4 000 mil långa vägen längs Gamla verldens
nordkust — Berings sund hägrar dock allt lifligare för hoppet, sedan
man i numera temligen rent vatten hunnit till Koljutsjinviken, der
man förtöjde på aftonen den 27 september strax vester om vikens
nordöstra udde. Bedrägliga hopp! Natten kom med bister köld,
och när dagen inbröt, företedde hafvet en oöfverskådlig, en till
två tum tjock isyta. Med sin skarpa bog bröt sig Vega ännu fyra
engelska mil framåt, omkring udden, men här blefvo naturens
krafter menniskans öfvermäktiga. Ingen storm kom heller att
spränga isen, som allt fastare bygde sina murar till Vegas
vinterfängelse på 67° 4’ 49" n. b., 173° 23’ 2" v. l. från Greenwich
och 1/8 mil från den af tsjuktsjer bebodda kusten.
Och fångenskapen der blef lång. Men väl blef den använd, och
vetenskapen vann på de rika skördar, som derunder inhöstades af
de fångna vetenskapsmännen. Under tiden blef i fosterlandet, ja,
i hela den civiliserade verlden, oron öfver Vegas öde allt större
och större, då vintern bröt in och ingen underrättelse ändock
förspordes derom. Ändtligen anlände i medlet af maj 1879 från Jakutsk
ett telegram, innehållande från Nordenskiöld med en tsjuktsjisk
budbärare dit afsända lugnande uppgifter om expeditionens belägenhet.
Oron steg dock åter, då sommarn förflöt, innan man fick
underrättelse om Vegas befrielse ur isen. Ej underligt likväl, då detta
ej inträffade förr än den 18 juli 1879 efter nio månaders och
tjugu dagars inspärrning i det stundom ända till 47 grader kalla
isfängelset. Men ej töfvade Vega att fly derur, då dess portar
öppnades. Redan den 20 juli kom hon, flaggprydd från masttopparna
till däcket och under kanonernas dunder samt, hvad mera
var, med alla man vid lif och helsa, svängande omkring Ostcap
in i Berings sund. Segern var vunnen. Triumfen började.
Och det blef ett triumftåg utan like. Från dess af Gamla och
Nya verldens yttersta utsprång vid Berings sund bildade porta
triumphalis gick det längs den återstående delen af Asiens och
Europas kuster, helsadt med jubel och fester öfver allt, först i
Jokohama, dit man anlände den 2 september och hvarifrån man nu
omedelbart med telegrafen kunde sända sitt Victoria hem till
fosterlandet. Men liksom på de gamla romerska triumfatorernes vagn stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
