Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagsökning för gäld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den vanliga civilprocessen, hafva hvilken åsigt som helst,
i § 12 utsökningslagen är tydligen utsagdt, att den har
betydelse i lagsökningsprocessen, och det för visso ända
derhän, att öfverexekutor skall ex officio iakttaga, att
fordringen vid en viss tidpunkt var förfallen. Derom torde man
nemligen icke kunna tveka, att de i utsökningslagen
särskildt nämnda förutsättningarne för lagsökningsförfarandet
skola af öfverexekutor ex officio beaktas. Egendomligt
kan emellertid synas, att § 14 icke på något sätt
antyder, att fordringens egenskap af förfallen skall
konstateras, när öfverexekutor pröfvar, huruvida ansökningen skall
upptagas till kommunikation eller ej. Om § 14 emellertid
bör anses stå i strid med antagandet, att förfallodagens
inträdande är processförutsättning, beror dock tydligen derpå,
vid hvilken tidpunkt fordringen måste vara förfallen, för att
ansökningen skall komma under pröfning. Man har härvid
att välja emellan två tidpunkter, nemligen ansökningens
ingifvande till öfverexekutor och dess delgifning åt gäldenären.
Kan man visa, att tiden för delgifningen alltid eller i något
särskildt fall är den afgörande, är det uppenbart, hvarför
frågan om förfallodagen icke alls berörts i § 14. Skälet
vore nemligen helt enkelt det, att man vid ansökningens
kommunicerande saknar material för att afgöra, om
fordringen blir i vederbörlig ordning förfallen eller ej. Derest
åter fordringen måste vara förfallen, redan då ansökningen
sker hos öfverexekutor, får man antingen tolka § 14, såsom
om der stode »bevis om förfallen fordran», eller ock förklara
lagstiftarens mening hafva varit den, att med pröfningen i fråga
om förfallodagen skall få anstå tills efter kommunikationen.
Det är ganska starka skäl, som tala för den
åsigten, att tiden för ansökningens ingifvande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
