Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. UPSALA SLOTT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ära och lif ingen skada dem vederfaras.
Gref Svante satt fängslad "i det hvalfvet in
åt Porten, som vetter åt Staden, på venstra
handen, när man går in på borggården." Den
24 Maj middagstiden berättas Konungen hafva
personligen begärt och erhållit Gref Svantes förlåtelse
för dess oskyldiga fängelse, och förklarat "honom
och de öfriga lediga och fria, så att det skulle
vara dem alla utan fara både till gods, lif, ära och
all annan välfärd, der de Sal. Herrarne förlåto sig
fast uppå, och gladdes vid det dem var lofvadt,
och stodo de och klädde och pyntade sig i
förhoppning att snart blifva ur sina smutsiga häkten
befriade." För att bekräfta försoningen, lärer
Konungen tillika anhållit om en af Gref Svantes
döttrar till gemål. — Samma dag, eftermiddagen,
befallte Grefven sin dräng, Anders Simonsson, enligt
dennes egen utförliga berättelse, att akta väl uppå,
när han skulle få se Konungen komma, och då
säga Grefven till. Straxt derpå sågs Erik komma
Slottsbacken uppföre. Han stannade på backen,
omgifven af sina drabanter och den redan nämnde
Petrus Caroli, med hvilken han nyss gjort en
spatsergång till Sandviken,
[1]
under "ett christeligt
samtal," såsom Presten sedan vid ransakningen
påstod. Erik var häftigt upprörd, tryckte hatten
djupt ned för ögonen, och gick så fort, att
drabanterna nästan kunnat tränga ihjäl hvarandra i
Slottsporten. Han skyndade nu till Nils Stures fängelse.
Kort innan Konungen der inträdde, skall Herr
Nils (enligt berättelse af Sten Lejonhufvud, som i
nästa rum hörde allt hvad som föregick) hafva
sjungit psalmen:
"Må jag olyckan ej undgå,
Men ogunst få,
Af verlden och dess Första;
Så vet jag dock en säker konst
Att söka gunst
Hos Gud, som mig kan trösta."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
