- Project Runeberg -  Mälarens minnen. D. 1, Upsala minne : staden, segelleden och nejderna /
123

(1844) [MARC] Author: C. J. Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. UPSALA DOMKYRKA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af den store Konungen, erfar man ett skakande
intryck, när man i hans öppnade kista bland
sammetstrasorna ser den kungliga kronan, omslutande
— en dödskalle: jordens herrlighet, som ännu i
förgängelsens boning söker skyla det multnande
stoftet! — Man har på Konungens cranium anmärkt
dess ovanliga längd, dess långlagda, sluttande
panna, längdåsen långs pilsömmen, gropen ofvan
flinten ("glabella"), dess framstående "tubera
superciliaria," och dess sällsynt stora nackknöl. Efter
frenologisk åsigt, skulle således organerna för
tenacitet, ortaffection (fäderneslands- och
foster-kärlek), äfvensom de praktiska förmögenheterna,
nederst i midten af pannan, varit starkt utbildade. —
På Drottning Margarethas hufvudskål ligger en
liten krona af små äkta perlor. Hennes bild
ofvanpå monumentet i choret anses mycket lik: ett smalt,
vackert hufvud, en hög välbildad näsa och en liten
fin mun. För sin utomordentliga fägring, sitt
förstånd och sin godhet var hon på sin tid vida
berömd, och i ett af de nämnda epitaphierna kallas
hon med rätta:
"Margaris ætatis gemma nitorque suæ"</table>
(d. ä. Sin tids ädelsten, sitt slägtes glänsande perla).
K. Gustaf omfattade henne också med en gränslös
kärlek. I dödsstunden, heter det, fattade hon sin
Konungs hand, kysste den, och tackade honom för
hans ömhet. Nu ser man af den tjusande
Drottningen endast en mörk och murken dödskalle. Men ...
"Der suto de läppar, som han kysste så ofta!"
[1]

På kalkmuren stå Wasa-,
Sachsen-Lauenburgska- och Leijonhufvudska vapnen målade i friska,


[1] Here hung those lips, that J have kissed J know
not how oft, Hamlet. V: I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:54:40 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/upsalamin/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free