- Project Runeberg -  Mälarens minnen. D. 1, Upsala minne : staden, segelleden och nejderna /
126

(1844) [MARC] Author: C. J. Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. UPSALA DOMKYRKA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knuten hand och hotande blick. Han fordrar
rymmaren åter. Senatorerna blicka på hvarandra,
häpna, intagna af ynglingens djerfva tal. —
Uppfattningen af detta ämne förråder i rikt mått
Konstnärns snille. Koloriten är varm och stark;
intresset är koncentreradt på hufvudpersonen, och det
helas idé är utbildad till den mest charakteristiska
åskådlighet. Det techniska är lika utmärkt: man
tror sig nästan se de sväfvande solgranden.
Decorationerna, hvilkas ålderdomliga tycke försätter
oss flera sekler tillbaka, ega en förundransvärd
relief. På väggen Riksstadens vapen, och derunder
en mindre sköld med en broms i fältet: en allusion
på Borgmästarens (Nils Broms’) namn. — Gustafs
porträtt och kostym (hvilken senare, såsom
tillhörig 1600-talet, här är en poetisk anachronism)
påminna om ett i Akademiens Museum befintligt
porträtt af Gustaf, i kroppsstorlek.

III. Gustaf vid Rankhyttan i Dalarne, 1520.
Vi återfinna på detta vinterstycke den flyende
ädlingen i daladrägt med rund hatt och slagan på
axeln. Han har tagit tjenst hos den rike
bergsmannen Anders Pehrsson, för att tröska på hans
loge, och är just nu i begrepp, att på en stege
inklifva i ladan, der man ser 2:ne män tröskande.
Ett stycke derifrån står pigan, som på den nyss
ankomna bonddrängen sett en fin skjortkrage
sticka fram, och nu åt sin husbonde meddelar sina
misstankar, hvilka den på Gustaf vädrande
hunden tyckes dela. Som bekant, igenkände Gustaf
och Anders snart hvarandra, ty de voro gamla
vänner sedan Upsalatiden. Men något bistånd
fick flygtingen ej af sin klenmodige vän, utan
måste skyndsamt begifva sig till Ornäs. I sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:54:40 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/upsalamin/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free