- Project Runeberg -  Mälarens minnen. D. 1, Upsala minne : staden, segelleden och nejderna /
127

(1844) [MARC] Author: C. J. Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. UPSALA DOMKYRKA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

daladrägt tager sig den ståtlige ynglingen väl ut, ty
"på hvad sätt kläderna ock skurna voro" — berättar
P. Brahe d. ä. om Konung Gustaf — "stodo de
honom alldeles väl." Men i ansigtet finnes ett mulet
drag, som ej höfves den storsinte äfventyraren.
Spåren i snön, ispiggarne, halmkärfvarne och
stråna som hänga öfver stegen, äro utförda med
mycken illusion. Om ladan, som här synes, heter det
i ett Kungabref af den 26/4 1668, att den skall
vårdas som "ett rikzens monument." I fonden syns
Wika kyrka med sin klockstapel.

IV. Gustaf talande till Dalkarlarne vid Mora
kyrka, 1520.
"Litet derefter" — vi låna Fryxells
ord — "det var en helgdag under julen, just då
Morakarlarne kommo ur kyrkan, uppsteg Herr Gustaf
på en liten kulle vid kyrkogården. Den låga
middagssolen stod midt öfver det rätt i söder liggande
Esundsberget, och spridde ett klart sken öfver den
snöiga nejden. En frisk nordanvind blåste,
hvilket af Morakarlarna anses såsom ett godt tecken.
De samlade sig alla omkring Gustaf, betraktande
uppmärksamt den unga manliga herren, om hvars
oskyldiga förföljelser de hört så mycket talas."
Med stark stämma talade han följande manliga ord,
hvilkas meddelande nog skall fägna Svenska sinnen:

"Jag ser eder stora församling med mycken
glädje, men med lika stor sorg besinnar jag
allas vårt tillstånd. Med hvad fara jag
uppenbarar mig för eder, det veten J bäst, som
stundeligen hören och sen, huru mitt lif
efterspanas. Men mitt olyckliga fädernesland är för
mig dyrare än lifvet. Huru länge skola vi vara
trälar, vi som äro födde till frihet? De gamle
minnas än, hvad tvång, oro och förföljelse
Svenske män af Danske Konungar måst utstå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:54:40 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/upsalamin/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free