Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större än en liten stjärna, strålande genom belysningen
från solen i skötet av den tomma och svarta
omätligheten. Vi hade närmat oss dagens stjärna, som strålade
i rymden utan att upplysa den, och vi sågo samtidigt
med henne även stjärnorna och planeterna, som ej
försvunno i dess ljus, emedan det ej förmådde upplysa den
osynliga etern. Den änglalika gudinnan visade mig
Merkurius i solens närhet, Venus, som strålade å motsatta
sidan, Jorden, liknande Venus till utseende och glans,
Mars, vars mellanhav och kanaler jag igenkände.
Jupiter med hans fyra ofantliga månar, Saturnus, Uranus.
»Alla dessa världar», sade hon, »bäras i rymden av solens
attraktion, omkring vilken himlakropp de kretsa med
svindlande fart. Det är en harmonisk kör, som kretsar
omkring sin medelpunkt. Jorden är endast en liten
svävande holme, ett enstaka hemman i denna stora solvärld,
och hela detta solrike är självt endast en provins i skötet
av stjärnevärldens omätlighet.»
Vi stego alltjämt. Solen och hennes system avlägsnade
sig hastigt; jorden var nu endast en punkt, själve
Jupiter, detta ofantliga klot, visade sig, liksom Mars och
Venus, förminskad till en liten obetydlig punkt, knappt
större än jorden.
Vi passerade i sikte av Saturnus, omgiven av sina
ofantliga ringar, vilka i och för sig äro nog för att ådagalägga
den omätliga och ofantliga mångfald, som råder i
världsalltet. Saturnus utgör ensam för sig ett helt system med
sina ringar, bestående av små kroppar, vilka kretsa i en
svindlande rotation, och sina åtta månar, ledsagande
honom likt ett himmelskt hedersfölje.
I den mån vi stego högre, förminskades även solen.
Snart hade hon sjunkit till rang av stjärna, sedan
förlorade hon hela sitt majestät, hela sin överlägsenhet
framför den övriga stjärnehären och var endast en liten
lysande punkt, knappt större än de andra. Jag betraktade hela
denna stjärnfyllda omätlighet, mitt ibland vilken vi
oavbrutet fortforo att stiga, och jag sökte känna igen de olika
stjärnbilderna; men de började märkbart ändra form på
grund av det olika perspektiv, som uppstod genom min
färd. Jag trodde mig se vår sol, omärkligt vorden en
helt liten stjärna, sammansmälta med stjärnbilden Cen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
