- Project Runeberg -  Urania /
14

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

teleskopet; men jag hade ingen aning om dess verkliga prakt.
Vilka smältugnar, vilken bländande glans! Vilken
livlighet i färgerna hos denna sällsamma blåa ljuskälla, hos
den andra solens gröna belysning och den tredjes
guldglänsande strålar!

Men vi hade, såsom nämnt, närmat oss en av de
planeter, som tillhörde safirsolens system. Allt var blått —
landskap, vatten, växter, klippor — med en lätt grön
skiftning å den sida, som var upplyst av den andra solen,
och ännu knappt vidrört av strålarna från den gula solen,
som rann upp längst ned vid den fjärran horisonten. I
mån som vi inträngde i denna planets atmosfär, steg
en ljuv och tjusande musik upp i luften likt en fläkt, likt
en dröm. Aldrig hade jag hört något jämförligt. Den
ljuva, djupa, avlägsna melodien tycktes komma från en
kör av harpor och violer med orgelackompanjemang. Det
var en gudomlig sång, som tjusade från första
ögonblicket, som ej behövde analyseras för att fattas och som
fyllde själen med vällust. Det föreföll mig som om jag
skulle kunnat stanna en evighet för att lyssna till
densamma; jag vågade icke yttra ett ord till min
ledsagarinna för att icke gå miste om en ton. Urania märkte
det. Hon utsträckte handen mot en sjö och pekade med
fingret på en skara bevingade varelser, som svävade över
det blå vattnet.

De liknade till gestalten ej någon jordisk
människovarelse. Dessa varelser voro synbarligen danade för att
leva i luften. De tycktes vävda av ljus. På avstånd tog
jag dem för sländor: de hade dessas smärta, eleganta
form, stora vingar, livliga och lätta rörelser. Men vid
närmare granskning lade jag märke till deras storlek,
som ej var mindre än vår, och på uttrycket av deras
blick insåg jag, att det icke var djur. Deras huvud
liknade sländornas, och liksom dessa luftvarelser hade de
inga fötter. Den ljuvliga musik jag hörde var ingenting
annat än ljudet av deras vingslag. De voro mycket
talrika, kanske flera tusen.

På bergstopparna syntes växter, som varken voro träd
eller blommor, uppskjuta sina smärta stänglar till en
ofantlig höjd, och dessa förgrenade stjälkar buro liksom
på utsträckta armar stora bägare i form av tulpaner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free