- Project Runeberg -  Urania /
23

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE HIMMELSKA SYNVIDDERNA. 23

Färden genom detta universum skedde under ett
oupphörligt blixtrande. Vi passerade snabbt från sol till sol,
men elektriska flammor sköto oavbrutet upp liksom från
ett flammande norrsken. Vilket sällsamt hemvist, dessa
världar, som upplysas uteslutande av röda solar! Längre
fram upptäckte vi i en trakt av detta universum en
sekundär grupp, bestående av ett stort antal rosenröda och
blåa stjärnor. Plötsligt rusar en ofantlig komet, vars
huvud liknar ett hiskligt gap, emot oss och insveper oss.
Jag tryckte mig med fasa intill gudinnan, som för ett
ögonblick försvann för mina blickar i ett lysande
töcken. Men vi återfunno varandra snart ånyo i en mörk
ödemark, ty detta andra universum hade försvunnit
liksom det första.

»Skapelsen», sade gudinnan, »består av ett oändligt
antal särskilda världsallt, skilda från varandra genom
tomrummets bottenlösa svalg.»

»Ett oändligt antal?»

»En matematisk oegentlighet», genmälde hon. »Utan
tvivel kan ett tal, så stort det än är, ej i verkligheten
vara oändligt, emedan man i tanken alltid kan öka det
med en enhet, eller till och med fördubbla, tredubbla,
hundradubbla det. Men man får besinna, att det
närvarande ögonblicket endast är en port, genom vilken
framtiden rusar emot det förflutna. Evigheten är utan slut
och även antalet skall vara utan slut.»

»Skåda! Du ser alltjämt och över allt nya arkipelager
av himmelska holmar, nya världsallt.»

»Det förefaller mig, o Urania, som om vi redan länge
med stor snabbhet stego uppåt i den gränslösa
rymden ?»

»Vi skulle i evighet kunna fortfara att stiga
sålunda», genmälte hon, »utan att vi någonsin skulle nå någon
avslutad gräns.»

»Vi skulle kunna sväva därborta till vänster, till höger,
bakåt, nedåt, lika mycket i vilken riktning som helst,
utan att vi någonsin skulle någonstädes stöta mot någon
gräns.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free